Den döda linjen kryper närmare

Det är märkligt, missar man en deadline börjar hjärnan komma på anledningar till varför det är ok att missa en till. För mycket annat att göra, kör anhanget rill ridläger, måla bilder till rollspelsgruppen, kattskrället har röjskiva under sängen och tusen andra anledningar till att man inte behöver skriva till just den dagen.

Dock smyger sig, som skatteverket på egenföretagare, en sanning obönhörligt fram: Man behöver göra så lite så det är lika bra att göra.

Okej, det lilla du får ur dig kommer kanske inte vinna några priser eller ge dig några nya prenumeranter, men den dag du skriver för priser och prenumeranter istället för nöjet att skriva kan du lika gärna skita i hela övningen, för då har du glömt poängen.

Skrivstuga 4: Electric Boogaloo

Nödrim har ett dåligt rykte enligt mig. En kvarleva från tiden när skribenter, likt kockar, var tvungna att hålla sig till regler om vad som var okej eller inte. En regel skapad av människor som inte förstår att ljudet av en motorsåg också kan vara poesi, även om den är illa skött och hackar till vid sämsta möjliga tillfälle. Jag tror att varje yrke och hobby har sådana regler för annars skulle inte utövarna kunna titta ned på folk och säga ”Jag kan det, det kan inte ni.” och då skulle det inte vara lika kul. Föregående är ju sant när det kommer till sjukvårdare eller brandmän som exempel, men när det kommer till skapare så undrar man vilken sorglig människa som tar sig rätten att säga ”såhär ska det vara!”.

Allt detta är naturligtvis ett försök att ursäkta det sista nödrimmet i nästa skrivuppgift, att skriva en dikt på 5 minuter, men det gör det inte mindre sant.

Dikten Sur på en mening:

”Solen lös vacker röd

genom hans öron.”

En litterär travesti

ett etymologiskt haveri

att skriva på detta sätt är ett bedrägeri

lägg ner skönlitteraturen

börja med kemi

spräng bort halva Jorden

skapa dystopi

aldrig mer den meningen är min utopi

Nu är fem minuter förbi

43 ord är inte pin ki…v

Skrivstuga 3 – Återkomsten

Det är en märklig övning, att skriva något så kort man kan. Världens kortaste historia ”Det var en gång och den var sandad.” Lite skojfrisk men efter första gången man hört den fallerar den. Dagens övning, att skriva en skräckhistoria med bara tio ord faller enligt mig kort, skräck måste komma från läsaren. Obehaget måste byggas upp under lång tid innan blodet isar sig på rätt sätt.

Har man tio ord på sig blir det som ett litterärt ”jump scare”, kanske kommer någon bli rädd första gången, kanske kommer de känna någon obehagskänsla OM de tänker på konceptet. Men nästföljande gång kommer de ha sett scenen förr, reaktion uteblir, men det är iallafall gjort.

Skräckhistorien ”Återkomsten”

Han kom tillbaka. Världen dog. Vi lever kvar, vandrande döda.

Mycket nöje.

Om yxor, sand och grävlingar

När jag var liten hade jag en kompis som hette Jocke, Jocke visade sig senare vara ett riktigt praktarsle men just under den obestämda tiden ”när vi var små” hängde vi ihop. Vi lekte med transformers och Jocke deklarerade att hans decepticon bestämde över Optimus Prime för den råkade vara huvudet högre än gamle Optimus, något som vi både mätte noggrant med två olika måttband och som borde gett mig en indikation på att Jocke skulle visa sig vara ett arsle. Skulle en decepticon bestämma över autoboternas ledare? Jo, tjena.

Annat vi gjorde var att obemärkt låna en såg samt yxa och ge oss ut i den omkringliggande skogen för att ägna oss åt oproffessionell skogshyvling. Tror vi avverkade en tre fyra träd innan Jocke, det jävla arslet, fick kalla fötter och bestämde att vi skulle sluta.


Andra nöjen vi tog oss till var att besöka ett lokalt sandtag. Vad var då tjusningen med det? Sandgetingar för det första, vilka var nog så oförargerliga om vi höll oss på vår sida men lade till en krydda av fara till våra låtsaslekar.

Sen hade vi vårt personliga troll i berget. Den Gottrörska Skräcken alias Grävlingen-som-biter-tills-det-knakar.

Vi såg den aldrig. Jag vet inte ens om det fanns någon stackars grävling som blev störd av alla ungar som sprang i bygden men varenda barn i skolålder och nedåt var rörande överens att vid sandtaget bodde Grävlingen-som-biter-tills-det-knakar.

Det var vår egen ”bogeyman”. Det stackars djuret troddes kunna jaga dig genom hela skogen, ta sig in i hus och följa efter till dagis för att vänta på dig vid gungorna på rasten.

Fan, jag älskar den grävlingen men han tappade verkligen bollen några år senare när det kom till Jocke. Om någon förtjänar att bli biten tills det knakar, är det en mobbare

Skrivstuga 2 – 5,7,5 vågade livet

Jag avskyr Haiku.

Inte för att jag har något särskilt emot det japanska versmåttet eller för att jag inte tycker flera av dem är vackra. Jag avskyr dem för att jag är totalt värdelös på att räkna stavelser.

Så har det alltid vari, jag måste tänka efter vad som är ett verb och ett adjektiv om någon frågar mig men skriva en vettig(-isch) text är inga problem.

Lite som att köra bil, jag kör bra men be mig förklara allt man ska tänka på i trafiken så kan jag inte sätta ord på det utan att tänka efter.

”Hyss är inget man hittar på, di bare blir” som Emil sa.

Nå, till dagens övning som var just att skriva en förenklad haiku på svenska. Jag ska villigt erkänna att jag fick ta hjälp av en kamrat för att få till den, men ingen skam i det. När man skriver måste man alltid ha hjälp med korrekturläsning, feedback och med lite tur får man även glada tillrop.

Här är min titellösa haiku:

Sitter i baren

Här köper man sig lycka

Jag går tidigt hem.

Och jag antar att det kommer dröja ett tag innan man har möjligheten att gå tidigt hem från baren även under sommaren.

Om förlossning med vapenmakt

I Storbritannien har de en gammal tradition som jag tycker är helt uppåt väggarna. Den går ut på att vid hemmafödslar, som tydligen fortfarande är populärt på den lilla ön, så sitter barnmorskan och stickar barnets första mössa. Tanken är att det bekanta och monotona ljudet av stickorna som slår mot varandra har en lugnande effekt på föderskan. Britterna hävdar nu att den lugnande effekten är av så gynnsam karaktär att stickning borde ingå i grundutbildningen för barnmorskor.

Det är befängt!

Britterna hävdar på fullaste allvar att man ska placera vassa föremål inom räckhåll för en människa som är inne i vad som närmast kan likna en orkan av smärta, hormonflöde och med allra största säkerhet smärtlindring. När första Anhanget kom var Kvinnan fullt redo att mörda både barnmorska, sköterska och undertecknad. Som stödjande partner förordade jag att hon skulle döda oss med snällhet istället, hon bad mig hålla käften och dra till varmare breddgrader. Anhang 2 var lite mer samarbetsvillig och kaffet hann inte ens kallna innan hon dök upp i världen. Mordhot uteblev.

Men nu ser vi alltså en framtid där 90% av alla barn kommer växa upp faderlösa, där barnmorska blir ett mer riskfyllt jobb än att testa hajburar tillverkade av köttfärs och där stickindustrin gör maximala vinster. Jag är inte oroad då mina barn redan är här, ni herrar som tänkt skaffa barn gör bäst i att göra det fort innan den sömnadsbaserade lönnmördaren ni valt att skaffa barn med beväpnar sig.

Skrivstuga

Embla, Anna och Micke har skrivit en självhjälpsbok. Inte en sådan där man sätter ”mind goals” och blir ”ett med sitt inre barn” som tur är utan de satsade på något mer konkret.

De satsar på att få folk att skriva och det gör de genom att ge oss 365 övningar och följaktligen döpte det sin bok till Alla kan skriva – 365 övningar för dig som älskar och hatar att skriva.

Jag tänker ta mig an dessa utmaningar i min egen, högst privata skrivstuga och sedan dela det med er här varje onsdag i vad jag kallar, lite fantasifullt, Skrivstugeonsdag.

Men som en plot twist utmanar jag även vem som än läser denna text att själv utföra övningarna och antingen dela dem med oss andra eller behålla dem i din egen, högst privata skrivstuga. Det kan vara bra för er.

Boken är fylld med tips och knep för att förbättra ens skrivande, men jag kommer bara fokusera på övningarna.

För att inte vara tråkig och bara komma med boktips med lite visa förmaningar tar vi första övningen redan idag. Jag läser innantill:

Ibland vet man direkt hur man ska börja och ibland behövs det 50 starter innan det sitter. Dagens uppgift blir därför att skriva en första mening! du behöver inte tänka på hur texten skall fortsätta, bara hur det börjar.

Första meningen i en skräcknovell.

-(::)- i ett kärleksbrev.

-(::)- I ett söka jobb-mail.

Dåså, sagt och gjort.

Första meningen i skräcknovellen Hundälskarens trädgård.

Huset i skogen var inte märkvärdigt, inte heller den nedgångna trädgården, men alla var vi oroade över de avhuggna mopshuvuden som verkade dyka upp varje månad.

Saxat från ett ansökningsmejl till Kjelles Ved och Porr.

Jag tror att jag, med de kunskaper och erfarenheter jag besitter skulle vara en stor tillgång för ert företag.

En rad från ett intimt brev mellan Konstapel Fritjof och hans käresta Magda.

Jag hoppas, min kära vän, att detta brev finner dig lika glad som mina tankar om dig gör mig.

Det var ju inte så svårt, eller vad säger ni? Vi testar nästa övning nästa vecka, eller sök er hit på måndagar för mina vanliga, ack så insiktsfulla, texter.

Mer om boken från Leopard Förlag

Naturen – Ett bedrägeri

Jag har beef med världen. Det har jag ganska ofta men just idag är det pelikaner som har väckt min irritation. När man är liten får man matat sig att de är ganska trevliga fåglar som har allt och lite till i sin näbbpåse, som en dansk version av Skalman eller så är de lite halvdumma men snälla och virrar planlöst runt i Stockholm och stör folk.

Sen växer man upp och får veta att de kan spy upp sin ryggrad för att ”svalka sig”.

Man får i allmänhet en skev bild av djur som liten. Pingviner är små frackbeklädda fåglar som simmar fint och i vissa medier är de ena jävlar på att steppa?

Eller så kidnappar de varandras ungar. Kejsarpingviner som av en eller annan anledning förlorar sin unge hamnar i en slags psykos, ett skriande behov av att ha en ny unge. Men istället för att ropa över partnern, slänga på en rockballad och försöka få fram en avkomma på det beprövade sättet väljer de i stället att rusa över till granngården och sno första bästa pingvinunge, leda tillbaka den till sitt eget bo och uppfostra den som sin egen.

I några timmar.

Därefter klickar något i deras hjärna som får dem att begripa att det inte är deras egen avkomma så de överger helt sonika ungen att dö av svält och köld. Jag spekulerar i att det är därför det aldrig gjorts ett Tarzan-koncept med pingviner, ungen skulle dö efter 20 minuter.

Men man kan förstå att pingviner kan vara lite chockade när man uppdagar att våldtäkt har blivit deras vardag.

Vi vet alla att ankor är ena misogynistiska fåglar, något Disney inte vill att vi ska tänka på när Kalle och Kajsa går på en romantisk picknick är att om det varit i verkliga livet skulle Kalle kastat sig på Kajsa och tvingat in en korkskruvspenis längre än hans egen kropp i Kajsas reproduktiva organ som är DESIGNADE för att inte ta emot sagda korkskruvspenis.

Ankor är hemska varelser, men de är ändå djur som följer sina instinkter för artens fortlevnad. En väldigt helvetiska instinkter men ändock inte konstigare än att bönsyrsor biter av hanens huvud efter att de parat sig.

Tillbaka till pingvinerna. De blir inte våldtagna av andra pingviner, utan av sälar. Både hanar och honor kan bli fångade och påsatta till döds i vad forskare tror är en lek för sälarna.

Så för att sammanfatta. Gulliga, lite halvdumma pelikaner som har hammare i näbbfickan som även spyr ut sin egen ryggrad, steppande pingviner som kidnappar andra pingviners ungar och i gengäld blir våldtagna av mer än dubbelt så stora sälar.

Naturen är inget mysterium, naturen är en skräckfilm regisserad av Troma.