Kjeserligt kaffe kapsejsar

Så har det hänt igen. Kvinnan har åter försnillat mina inomhusbyxor. Okej, jag medger att det är ett par slitna mjukisbyxor men beluga-kaviar och fransk paté är fiskägg och lever. Allt ligger i vad man kallar det och alldeles oavsett vad man kallar dem har Kvinnan gömt/stulit/olovligen förflyttat dem från den plats där jag hade lagt dem.

Det ihärdiga regnet sänker temperaturen i lägenheten, så någon form av skydd är ett måste. Men motviljan till att faktiskt klä på mig inför hemmaplugg är stark. Lösningen blev att helt sonika stjäla en morgonrock från Kvinnan. Lite tillbaka-kaka och personlig hämnd.

Nytt problem. I mitt arbetsrum blev det väldigt varmt att sitta på föreläsning över engelska prefix iförd tjockt syntetmaterial. Lösningen blev att krångla ur ena armen för att förvandla hela projektet till någon form av toga. Hade jag varit av det kvinnliga könet hade jag kunnat leda en fransk revolution med ena mammarien utanför, men som penisinnehavare fick jag nöja mig med att dra paralleller till romerska kejsare.

Därför la jag mig ned på soffan, höjde imperatoriskt pek- och långfingret, lyfte upp näsan i vädret och talade således:

”Mulier, apud capulus mihi dare schola!”

-Kejsare Latus Kjellbergus

Historiska ord med den ordagranna översättningen ”Kvinna, med kaffe jag ger skola!”. Kvinnan var föga imponerad över min självpåtagna roll och sa att jag minsann kunde göra kaffe själv. Jag frågade om det skulle vara någon skillnad om jag hade en krans av lagerblad på skallen, Kvinnan nekade bestämt att det skulle det.

Så det ville sig inte bättre än att tiden som kejsare blev kort och hjärtlös. Det var Julius Caesar som med 23 hugg blev förråd av sina allierade i senaten, Publius Geta som mördades av sin bror och så Latus Kjellbergus, som fick brygga eget kaffe.

Världens Historia hade rätt när de sa att Kejsare var Roms mest otacksamma jobb.

Kurt ger svar på tal

Gustaf-Carl svarar på de frågor ni ställt. Jag vet inte varför ni ställer dem i meddelanden till mig istället för i kommentatorsfälten men han fick dem. Lär er hemligheten bakom hans skjorta, vad är han egentligen gjord av? Hur är hans förhållande till Göteborg? Det och mycket mer.

Biliskt dilemma

Att lämna in bilen på besiktning är som att gå till tandläkaren. Man vet att man kanske inte skött den så väl som man borde men man har gjort sitt bästa efter tid, ork och varierande klokhet, nu ska en yrkesman titta dig i munnen/på bilen (helst på bilen om du åker till en bilprovning, för ska de besikta tänder också tycker jag nog det gått för långt) och humma lite halvbittert. Sedan ska det pekas ut exakt vad som är fel och hur det är ditt ansvar att använda munskölj på däcken minst varje dag. Summa summarum är att det blir dyrt.

Jämför då att lämna in bilen till en mekaniker. Det är ju mer som att lämna sitt barn till en läkare, fast du får låtsas vara amerikan och betala genom näsan för det. Men när de otrevligheterna är över vet du att personen kommer göra sitt yttersta för att åtgärda felet. Dock finns alltid risken att bara för att man åkte in med ont i tån, kan det vara kräftan. Skillnaden mot kräftan är att din bil alltid kan behandlas, mot ett pris.

Man får själv avgöra vad som är värt att bota ens barn, eller så får man ändra synen på sin bil och börja se den som ett gammalt djur som tjänat länge och väl, men som nu behöver följa med bakom vedbon med lite köttbullar och en slaktmask.

Helgutflykt, krister flygare 2021

Vid tiden för krille ballong satt jag på min balkong i solen och funderade på vad jag skulle ta mig för denna helg, om det månne skulle finnas lite öl att hitta, när jag hörde ett oerhört oväsen nedanför.

När jag tittade efter vad det var som lät ser jag att Von Träsjö, min kamrat och tillika teknikansvarig på denna sida, hade parkerat en rosa minivan tvärs över de kommunala cykelställen. Nu hängde denne dårfink, ivrigt påhejad av den redan onyktre bränslebaronen Albert, ut från fönstret på förarsidan.

”Kjellberg!” Skrek han, ”ta på dig byxor och hatt, vi ska ned till Borås och bygga en herrgård!”

Kvinnan, som nu hade kommit ut på balkongen för att se vad det var för ståhej, påpekade att det fanns saker att göra i hemmet nu i helgen. Jag tog ett vuxet beslut, tog min hatt och hoppade helt sonika över balkongräcket ned till Von Träsjö med sällskap som redan varvade motorn. Okvädesorden från Kvinnan ekade efter oss när vi satte av i högsta fart västerut.

Resan dit var underlig, humoristisk och lite läskig. Men mest blöt där Albert satt i framsätet och blandade groggar i sin för ändamålet medtagna cykelhjälm samtidigt som han kläckte ur sig pseudofilosofiska rövarhistorier. Von Träsjö var ju förare så det blev inget alkoholhaltigt, utan han nöjde sig med att tugga specialbeställd tuggtobak med kycklingsmak. Då och då vill jag minnas att han muttrade fram orden ”Ja men visst!”

När vi nedkom till en jävligt oklar adress visade det sig att herrgården inte var en herrgård, att den redan var byggd och allt som behövde göras var att slänga upp lite vindskivor mot betalning i form av grillat och öl.

Efter ett snabbt konstaterande av vår totala avsaknad av hantverkskunskaper tillkallade vi omedelbart byggherre Fransén som anlände, slog en blick på kåken och fick hållas fast för att inte genast kasta sig tillbaka i bilen för att fly fältet.

Lite övertalning och ett löfte med erotiska inslag rörande grannfrun gjorde att Fransén gick med på att täcka över hela taket med pressening. Därefter tändes grillen och trevlig stämning rådde, dock vände våra tankar sig längtansfullt till hemtrakternas sol när åskvädret drog in, turligt nog var vi under tak.

Hur resten av helgen förlöpte är lite dimmigt. Jag kommer ihåg ‘Stad i ljus”, frågan ”ska du ha en till grogg?” Sen är det svart.

The Gustaf-Carl Story

Nu när vår inneboende har gjort entré på allvar på den vida webben tänkte vi att det kanske skulle vara bra om vi presenterade honom lite bättre. Då han, enligt honom själv, anser att skrivande är för munkar och de mentalt obegåvade har Kurt bett mig framlägga följande, nedanstående är fullständigt sant.

Född i utan silversked i munnen på Vasagatan i Stockholm gjorde Gustaf-Carl tidigt karriär som rattmufförsäljare till sina grannar. Rattmuffarna tillverkade han av ull han stal från en bondgård som låg 1 km ifrån hans fädernehem. Med ett idogt kombinerande av Karlsssons klister och otvättat fårull kunde han tillverka upp emot 1 rattmuff om dagen som han sedan sålde med god förtjänst.

På detta sätt förflöt hans ungdomsår tills han en dag sålde sin produkt till fel person, grannskapets skräck och tillika ägare av fåren varifrån ullen kom, bonden Jakobsson. Med risken att få en högrep uppkörd där solen aldrig skiner valde Gustaf-Carl att fly Stockholm för den lugnare tillvaron nere på kontinenten.

Under åren som han flackade runt i Europa hann han både med att ge särskilt stora bidrag till den tyska technokulturen och medverka i Slaget om Belgien. Gustaf-Carl är mycket förtegen om exakta datum och exakt VAD han skulle ha bidragit med både till sen tyska technokulturen och 18 dagarsfälttåget men enligt utsago kan han aldrig igen visa sig i centrala Berlin.

Senare under livet återkom han till Sverige. Men då han inte var säker om bonden Jakobsson glömt och förlåtit alla oförätter valde han att gå under aliaset Kurt.

En rad dåliga affärer och dumt valda ord ledde honom till ett liv på gatan, tills den dag han övertalade ett godhjärtat par från Märsta att få bli inneboende. Från den enkla lägenheten längst ut på pendellinjen ska han skapa ett affärsimperium som kommer få hans ungdoms rattmuffindustri att likna ett pinsamt bedrägeriförsök!

Och nu när jag skrivit det Kurt, för det är hans namn även om han aldrig skulle erkänna det, bad mig att göra skall jag, er munk och mentalt obegåvade skribent lägga in brasklappen att karln lider av storhetsvansinne, har ett ego och världsfrånvänshet som endast kan matchas av Donald Trump samt är regelrätt inkompetent.

Men han är ganska rolig på fyllan.

Med det sagt ber jag er att gärna göda hans vansinne och ställe lite frågor till honom. Det ger honom något att göra och hindrar honom från att ögna grannens pudel samtidigt som han fingrar på en limtub.

Jag lovar att tvinga honom att svara.

Husgerådens viktiga råd

Som ni nog förstod av föregående inlägg har vi flyttat. Större, bättre, nyare och andra adjektiv som tillämpas positivt. Det känns bra, äntligen rum att röra sig och rum att stänga in sig i. Enkelt sagt kan man beskriva det som en positiv förändring i våra liv. En av de positiva aspekterna är att när man flyttar så får man flyttpresenter!

Kvinnan hävdar att det är ett bevis på att jag börjar bli gammal men när min far skänkte oss en splitter ny dammsugare började jag nästan gråta.

Ty det är ju så att städning och dylikt är höggradigt tråkigt och därmed är även inköpen av attiraljer som hör städningen till tråkigt. Föreställ er att ni är 18 bast och just nyutflyttad från föräldrahemmet. Visst fan lockar chips/öl-sektionen hundra gånger mer än hem/städ-sektionen? Det känns liksom mer värt att bränna 200 spänn på kolaremmar och whiskey än på Swiffer och Grumme såpa.

Då får man tänka att en dammsugare kostar bra mycket mer än lite basala städprodukter. Man får förlåta att en ungdom lätt gör uträkningen att 200 kr bira är att föredra framför en 1230 kronorsmaskin man helst inte vill använda.

Då säger jag till alla eventuella förstaflyttare som någonsin kommer läsa denna text; tacka gudarna för alla städattiraljer ni fick i present. Exempelvis:

Tvättmaskin

Ok, total genomskinlighet nu. Den allmänna tvättstugan i valfritt bostadsområde är en hemsk plats. Ludd som inte tagits bort från torktumlaren sedan Dackefejden och som nu spridit sig över varenda millimeter yta i tvättstugan, knivslagsmål om tvättider och psykopat-Ingvar som står och stirrar otäckt på dig genom fönstret när du tvättar. En tvättmaskin i lägenheten är guld värd och får du en av snälla föräldrar/vänner så är du skyldiga dem din högra testikel / vänstra äggstock (oklart varför en skillnad men jag skriver inte reglerna). Att tvätta på lördagen går från att vara en dödsmarsch med tung packning och baksmälla till att vara en snabbt gjord syssla (också med baksmälla, ledsen mina vänner, men det står i det finstilta.)

Dammsugare

Upplevelsen kanske inte ändras särskilt mycket, men får du en dammsugare i present slipper du iallafall stå där i affären och veta att vilken du än väljer kommer du få betala. Psykopat-Ingvar sätter priserna och det är bara för dig att gilla läget. Känslan att veta att du inte behöver stå med en sopkvast som en deltagare i Farmen 2021 gör att städningen går ganska lätt. Åtminstone tills Kvinnan sliter dammsugarslangen från maskinen för ”den ville ju inte följa med”. Då blir det Mad Max istället med silvertejp och blodsmak i munnen, men du slipper sopa golvet.

Diskmaskin

En person. Det borde gå att hålla porslinet rent med bara en person, diska direkt efter käket så är det ingen fara. Och skulle man inte orka så är det bara två tallrikar dagen efter, inga problem. Två personer, två uppsättningar är väl inte så jobbigt? Man kan ju hjälpas åt med det också, även om psykopat-Ingvar som gillar att äta gröt blandat med cement kommer på besök tar det bara lite extra tid. Det stämmer faktiskt, det går snabbt. Man har tid över till annat på kvällen så snart är det tre personer man diskar för, och den nyaste har varken vett nog att inte gegga ned eller hjälpa till med disken. Men ni biter ihop, Ingvar får inte längre komma på besök och på något sätt lyckas ni hålla det hyffsat snyggt, fast 3 dagar av 7 ser er diskho ut som ett helvete. Ni lyckas så bra att ni till slut blir fyra personer.

Nu kan bara en envishet och offervilja utan like frälsa er. Eller en diskmaskin. Så när någon frågar om ni vill ha en TV i inflyttningspresent får ni ställa det mot varandra. Scarlett Johanssons läderinklädda häck i gloriösa 65 tums Ultra HD eller vetskapen att bara kunna lägga allt smutsigt i en låda, slå på den och gå och lägga er. Om det undgått er föreslår jag starkt diskmaskinen. Läderklädda häckar, även om det är Scarlett Johanssons, är förgängliga, att slippa diska är för evigt.

Den som säger annat ÄR psykopat-Ingvar.

Att flytta

Medan Kvinnan och jag kämpar för att förflytta hela vårt bohag till nya lokaler och samtidigt försöker se till att Anhanget är mätta, glada och vid liv försöker Kurt (Eller Gustaf-Carl Högstjärna som han numera hävdar att han heter sätta sina egna planer i verket. Han är numera rustad med slips och skjorta, men räcker det när han stöter på patrull?