…och så slutade det, del 1

Jag vaknar till. Något blött ligger på mitt ansikte, det är en kvarts miljon löv som fallit under natten. Yrvaket sätter jag mig upp och ser mig om i den grådisiga morgonen.

Bevisen talar sitt tydliga språk. Jag har alltså tacklat av i en lövhög på väg hem från… ja från var någonstans? Jag minns ett jävla mörker och uppsluppenhet blandat om vartannat. Smackandes med min ökentorra tunga kommer vaga minnen av varm nyponsoppa och vispgrädde, låter lite som en friluftsdag innan en rap påminner mig omden tredje ingrediensen, likör 43.

43. Det tar 4 timmar och 35 minuter mellan Stockholm och Åmål. Minnena slår över mig som en flodvåg. Von Träsjö, tåget, Kaninen och dörrvakten. Helvete…

Jag såg figurerna komma genom dimman. Von Träsjö, min kamrat och tillika teknikansvarig på denna sida. Oljebaronen Albert, med den evigt groggfyllda cykelhjälmen i högsta hugg. Med sig hade de Timmermann, lika lång som han var bred men på något sätt ännu längre och Kaninen från Östgötagatan, det långhåriga flinet väl påklistrat.

Den femte skuggan tynade bort, för han var inte där ännu, men jag kunde förnimma Byggmästarns tinderflipprande som om han varit på plats.

”OKEY, BOYS!” ekade Von Träsjös röst över perrongen, ”Nu ska vi till Åmål och leva rövare!”

Medan han talade korkades en flaska ”Små Sura” upp och trycktes i min hand. En klunk avslöjade smaken varandes en blandning mellan stavmixad smurf och enhörningskiss, jag drack den ändå. Timmermann och Kaninen skickade en flaska Jameson mellan sig medan Albert hade placerat flertalet sugrör i sin cykelhjälm för att tömma innehållet. Stämningen var god, kanske för god.

”Vi bör nog vara lite städade för att komma med tåget” föreslog jag. Von Träsjö bara flinade så tuggtobaken flög över perrongen. Albert drog mig åt sidan. ”Chartrat!” väste han konspiratoriskt och erbjöd mig ett sugrör. Jag är väluppfostrad, jag accepterade en klunk cykelhjälmsgrogg.

Bäst som vi stod där hostade det mest gudsförgätna, trasiga, bortglömda lok in på perrongen, med möda släpandes ett par lika risiga vagnar.

”Hoppas du fick det billigt, Träis” muttrade Timmermann.

”Näe, det där är bara ett vanligt SJ-tåg” svarade Von Träsjö, ”men vi kan lika gärna ta det för det går också till Åmål, å så kan vi hämta upp Byggmästarn i Götet på vägen!”

Sagt och gjort, vi klev ombord och fann ett par platser. Personalen grumsade lite men Von Träsjö tog en av dem åt sidan och körde sitt vanliga munläder innan han kom tillbaka med orden ”Löst, sörru!”

Vi fick hålla oss till medhavd läskeblask förstås, det är ju trots allt ett utskänkningsställe. Vidare svor mina kamrater att Original Long Drink räknas som läskeblask om det är citrussmak på det.

Därför var det en särskilt onykter skara som ramlade ur tåget på Göteborgs station, ovanpå Byggmästarn som inte haft vett nog att inte stå precis vid utgången.

Bitter över behandlingen smet han snabbt bakom en pelare med en platta läskeblask och kom tillbaka, sans platta men på bättre humör. Vi intog ett nytt tåg som tog oss genom ett grönt Svea mot vår destination. Det tog inte länge innan vi stod där, Åmåls Station.

Vi såg på den gamla fina stationsbyggnaden, med allt vad tågfart heter utslitet och ersatt med ett väntrum och en körskola. Inget av det gagnade oss på minsta sätt.

”Finns det något systembolag här?!” Skrek Von Träsjö in genom rutan på en passerande postbil. Det fanns det och vi började röra oss ditåt. Byggmästarn roade sig med att försöka få oss andra att slicka på varje fågelskit han såg på vägen dit mot kontant betalning, när vi vägrade muttrade han över ”arbetskygg ungdom”.

Ett snabbt besök på Systemet Åmål och vi var redo för vår helg.

Fortsättning följer…

Vegansk entrecôte och RSP

Jag var under den gångna helgen hemma hos min far. Jag vet, restriktioner och pandemi men vi var noga med handtvätt och avstånd där vi knallade runt på ägorna för att se vad som kunde göras runt mitt gamla barndomshem.

”Snön har rivit ned träd under vintern” sa min far, ”de måste sågas upp.”

”Det ordnar vi” svarade jag, ”jag hämtar motorsågen!”

”Nä, det är redan färdigsågat” muttrade far, ”men vi ska elda upp det.”

”Okej, då gör vi det! Har vi något att tända med?”

”Nä, nu är det för sent på dagen, vi får elda i morgon.”

Sagt och gjort, vi lämnade den praktiska trädpyromanin till morgondagen och ägnade oss istället åt kulinariska åtgärder vari vilka jag presenterade min veganska svampragu med entrecote och potatisterriner. Min far skrattade aristokratiskt åt mitt påhitt men åt ändå med god aptit.

Resten av kvällen förflöt under kamratliga samtal och en osjälvisk räddningsaktion mot en stackars whisky som fastnat inuti en flaska.

Dagen därpå gick vi upp i ottan och drack kaffe i vårsolen för att därefter påbörja gårdsarbetet. Eldning stod på schemat och det var här den rent tragiska tanken kom krypandes. Det var nämligen under eldningen jag hittade en Riktigt Schysst Pinne™.

Alla pojkar (och många flickor säkerligen) har genom alla tider vetat vikten av en Riktigt Schysst Pinne

Hittade man en sådan hade man allt från en ljussabel till kpist till spade i en. Åtminstone tills pinnen gick av eller man glömde bort var man lagt den, men det fanns alltid en ny Riktigt Schysst Pinnenågonstans i skogen.

Men nu stod jag alltså där, med en sådan pinne och vad gjorde jag? Petade in andra, mer medelmåttiga, pinnar i elden för att sedan låta mitt verktyg gå samma väg och möta bålet som ett trädens Sonderkommando.

Insikten att inte ens en Riktigt Schysst Pinnekan få lyckonivåerna att stiga längre utan bara få en att melankoliskt minnas bättre tider var svår att ta in.

Men gården blev iallafall fin.

Curry i London, Max i Märsta

Jag går inte ut alltför ofta, och när jag gör det brukar jag få skäll av Kvinnan. Jag kommer inte hem när jag sagt, jag stör henne när hon ska sova och jag är i regel för full.

Detta drogs till sin spets 2010 på en resa till London. Gravid och jävlig som hon var ville Kvinnan lägga sig efter middagen. Jag, som varande snäll och förstående livskamrat, bäddade ner henne på hotellrummet. Jag såg till att fjärrkontroll och vattenglas stod när till hands innan jag lämnade henne där för att ta en promenad så hon skulle få somna ordentligt. Lustigt nog gick jag förbi en pub och där påbörjades en kväll vari jag testade merparten av ett etablissamangs inventarie, blev misstagen för en dörrvakt, stiftade bekantskap med Herr P. Bacon och sedermera räddade denne från att bli påkörd av en mindre nogrann bilförare, men det kan vi ta någon annan gång. Kvällen avslutades med en vindaloo som jag tog med hem till hotellrummet. Jag satte mig ned vid det lilla skrivbordet bredvid sängen för att äta när ett rufsigt, mycket ilsket, huvud sticks upp och fräser

”Vad gör du?! Äter du mat!? Fan heller!”

Och Kvinnan förvisade mig till badrummet där jag fick intaga min nattamat med toasitsen som bord, ett av de få tillfällen i mitt liv där mer har kommit in i min kropp på en toalett än vad som lämnat den.

Kvinnan går inte heller ut allt för ofta, och när hon gör det brukar jag få skäll av henne. Jag är vaken när hon kommer hem, jag ber henne köpa snus och hon oftast inte full.

Detta ställdes på sin spets i lördags, då hon skulle ut och ”äta en bit mat med tjejerna, kommer nog hem runt 23.”

Klockan halv 3 messar jag för att se att hon inte blivit rånbögmördad, och får veta att hon sitter på Max inte långt från lägenheten och ska snart komma hem. Då Max ligger vid ett nattöppet Statoil(käften!) ber jag henne köpa snus och en hamburgare med sig hem, för av olika anledningar har jag glömt att äta middag och snuset är snart slut.

Vid halv fyra ramlar hon in. Med snus men utan hamburgare eller den goda smaken att vara pruttfull. Hon är endast ”glad” och stinker parfym då hon låtit sin vän dosera mängden hon skulle använda. Jag nöjer mig med att hon är hemma och går för att sova, då munnen börjar gå på henne i hundraåttio om vad hon sett, gjort och tyckt. Jag lyssnar artigt innan jag utan omsvep somnar mitt i redogörelsen för hur jävla lång Drottninggatan är.

Två frågor har fått svar denna natt. För det första vet jag nu obestridligt var Anhanget fått sin otroliga förmåga att prata oavbrutet om ingenting och för det andra vet jag nu exakt vilken kväll jag ska peka på när Kvinnan tar upp curryincidenten i London 2010.

Smaklig måltid och sov gott

Roslagsarkivet: Vingummimannen

Även under semestertider har jag blivit våldsamt tillsagd att lite inlägg måste upp. Men då jag är våldsamt lat väljer jag att denna vecka göra en throwback thursday men kryddar det på det spännande sättet att jag lägger upp den på en onsdag. Jag vet, håll i er.

Detta är alltså ett alster från april 2018 som jag tidigare lagt upp på Roslagspress och då löd titeln

Men för helvete, Joachim!

Joachim, hur hamnade vi här? När jag först läste om din vrede var jag tvungen att titta på publiceringsdatumet för att se att det inte var ett aprilskämt.


Man kan argumentera att det inte är ditt fel, utan Expressen som först valde att släppa ut din ilska mot godis i etern. Men samtidigt så är det du, Joachim, som drog igång det genom att bli förbannad på vingummin. Vingummin!

Du är 40 år och har alltså överlevt både chockladciggaretter och lakritspipor, vad hände dig som fick dig att hamna i chock över ord på ett smågodis? Godis som associeras med alkohol, vad fan tänkte du med? INGEN har någonsin associerat Vingummin med sprit förutom Charles Maynards far, skaparen av godiset lugnade då sin pappa med att det innehöll inte ett endaste spår utav alkhol. Detta köpte en metodist och en absolutist. Men inte du! För blotta ordens närvaro kunde ha gjort att saken kunde sluta olyckligt, pga att din 4-åring lärt sig bokstavera. Hur olyckligt då? Att du skulle fått ta fem minuter och förklarat vad Cognac är? Hade hans barndom slagits i bitar då? Hade han blivit alkoholist?

Jag tror du är en intelligent man så självfallet tror du inte på så dumma scenarion, vilket får mig att tro att du är en sådan självrättfärdig, lat människa som anser att världen skall rätta sig efter dina ideér om hur allt se ut?

Men så kan det väl inte vara? Kan det vara så att du är en tråkig människa, Joachim? Att du är en av de där med ”sand i fittan”-mentalitet som måste hitta fel i världen för att må bra? Hur små och meningslösa de än är? Tittar på er som tog bort Nogger och ni vet varför.

Men men, alla har sin åsikt naturligvis, och hade det slutat med att lille Thor inte fått sina vingummin och istället kalasat på sockervulvor och sura fallosymboler (Jodå, folk har varit på plockgodisets moral förr) så hade det inte varit så mycket med det här.

Men då kommer nästa länk i skuldkedjan, Tony Carlsson, vd på Pekås som efter skäll av Joachim GÅR MED PÅ ATT PLOCKA BORT GODISET?! Är karln från vettet?

”Jag förstår inte hur det kunnat uppstå överhuvudtaget. Det borde ha upptäckts från vår inköpsavdelning tidigare och framförallt av butikspersonalen.”

Detta är ett direkt citat från den länkade artikeln. Inköpsavdelningen? Personalen? Nej herr Carlsson! Ingen borde ha upptäckt det för mycket riktigt brydde sig ingen om det!
Korrekt respons borde varit;

”Jaha, det var underligt, vi ska titta på saken. Glad Påsk, Joachim.” och sedan låtit saken bero.

Jag börjar undra om inte det hela är ett pr-trick från Pekås sida, isåfall hatten av, well played.

Men om det nu inte är det vill jag lämpa in den i samma bunt som Livs Mardröm för några veckor sedan, där Liv Södermark grät ut i, japp ni gissade rätt, Expressen. Var vad Livs mardröm då? Jo hon hade fått kyckling istället för vegetariskt på Max. Inte lika galet som Joachims VREDE över smågodis, men samtidigt kan man undra över nyhetsvärdet. Spy upp kycklingen och gå vidare med ditt liv?

Om vi, om några veckor, får ytterligare en sådan här artikel från Expressen (och jag kan för några hundringar bli mäkta förbannad över äggens form på ICA då de går emot min fasta tro att ägg är platta) så kan vi väl en gång för alla komma överens om att Expressen kan ge sig själv en överkryssad geting och lägga ner?

Joachim och Liv, allt väl till er och de era, men lämna oss för i helvete ifred och gå vidare med era liv.

Vi syns.

/Kjellberg

Och tillbaka i nutid medger jag att jag kanske överreagerade, men dylik dumhet får mig att se rött. Även nu när jag läste texten igen för referens kokade mitt blod över denne mans totala enfald. Men det finns annat att bli förbannad för kan jag tro.

5 saker var drinkare bör veta

Låt oss inte ljuga för varandra, det är gott att ta sig en jävel ibland. I andra fall kan det vara gott med flera jävlar på raken och i ytterligare andra fall är det gott med en rejäl ”ramlaomkullfylla” som Von Träsjö, min vän och kamrat tillika teknisk support för den här sidan, brukar säga.

Tyvärr är det något som folk ofta glömmer bort i samband med intagande av rusdrycker, nämligen att det finns regler. Så TYST I KLASSEN, nu jävlar blir det genomgång!

Regel 1: Bakfyllan är priset du accepterar

Hur många gånger har drinkaren inte vaknat dagen efter med hela Polens samlade dvärgbefolkning som steppdansar genom ens huvud samtidigt som de jonglerar, dåligt, med hammare? Världen snurrar och man vill bara hoppa av, försvinna in i ett mjuk och tröstande moln av soffliggande, netflixtittande och snabbmat. Det är helt ok att känna på det här viset, vad som däremot inte är ok är att beklaga sig över det varken högt eller internt. Stor stark och jäger 49 spänn och en redig bakfylla. Vitt vin och räkor 190 riksdaler och en redig bakfylla. Det är inbakat, det är accepterat och bara att bita ihop eller ge fan i att dricka. Hur du än väljer att tackla det FÅR DU INTE KLAGA. Så självklart egentligen, men fan vad det ska klagas ändå.

Regel 2: Du ska bete dig även om du är packad

Den här regeln är det visst många som har svårt att ta till sig. Från uteliggare till politiker i riksdagen tror de att varje illa valt ord eller helikopter vid opassande tillfälle kan ursäktas med ”Jag var full”. Men den gubben går inte. Sup så det står härliga till, ersätt varenda droppe vätska i din kropp med promille om det är det du vill, men bete dig för fan. Med det menas att du ska vara trevlig, skita inte ner i baren, vet var du har klosetten och behåll privata könsdelar innanför kläderna tills du hittar någon som är villig att ta fram dem själv.

Exempel: Att dansa på borden och sjunga lite för högt, även om du har usel sångröst, det är att festa till det. Att pissa ner hela toaletten och sedan spy i entrén med ditt hanorgan (alt. spenar) hängandes ute är att vara ett arsle.

Regel 3: Har du inte råd att supa får du skita i det

Att bli bjuden på en öl är aldrig fel, och i ett kompisgäng kan det mycket väl vara så att någon bjuder mer än andra. Inga konstigheter med det, det brukar jämna ut sig över en tioårsperiod som Von Träsjö, min vän och kamrat tillika teknisk support, brukar säga. Men man kan aldrig gå ut på krogen med en förväntan att bli bjuden på dricka. Antingen har du en peng på fickan och väljer själv vad du vill göra med den, hyra eller krogen är inte någons sak att säga till dig vad som är prioritet även om logik kan peka på ett av alternativen som viktigare. ELLER så har du inga monetära medel tillgängliga och då håller du dig ta mig fan hemma! Du smyger inte runt som någon jävla urban Gollum ”Cans we get a beer, preeeeecious?”.

Regel 4: Var inte fisförnäm

Öl är gott, vilken sorts öl är sekundärt. Man kan tycka mer eller mindre bra om olika bira men ge fan i att gnälla. Jag tål inte Red Seal Ale, vidrigaste skiten jag druckit, så då ligger det mig ju i fatet att någon annan älskar den, så den försvinner snabbast möjligt från min närvaro och ner i krävan på någon som uppskattar den rinniga avföringen från vattenlevande däggdjur. Vad regeln vill ha sagt är att du kan dricka en Southwestern Running McGilly BrewCraft Bingelibång India Pale Ale tills du blir precis så onykter som du vill, men kommer det någon med en Norrlands Guld och vill skåla då klingar du glaset och ler. Samma med mycket i livet, sköt dig själv och skit i andra. Förutom när det kommer till Janssons Frestelse, jävla styggelse till maträtt.

Regel 5: Äg din skuld

Så, trots reglerna spydde du ner halva krogen, daskade vakten i ansiktet med ditt fortplantningsorgan och när du kom hem väckte du din bättre hälft och krävde att han/hon/den skulle gå ner i källaren och fixa McDonalds? Du har en intressant dag framför dig med vad jag föreställer mig är otrolig ågren ovanpå den baksmälla du utan tvekan lider av. För det första: Jäkla idiot, det där med vakten var väl onödigt? Och för det andra: Det hjälper inte att neka, kanske rättsligt men inte för dig själv. Så äg din skuld, inse att du kanske inte är riktigt normal och läs igenom reglerna en gång till så kanske du klarar dig bättre nästa gång.

Skål.