En höstresa

I helgen reste jag genom ett Sverige. Inte så långt eller länge visserligen men tillräckligt för att notera de många bilar som stod parkerade här och var på små infarter, busshållplatser eller dikeskanter. En mängd modeller i olika färger, alla inramade av trädens gul/röd/bruna dito.

En vardagsdetektiv skulle lätt kunna sluta sig till att här var de individer som passade på att njuta av promenader i skogen med barn och/eller hund, svampjakt eller dylikt. En sådan vardagsdetektiv är dock en tråkig person.

Vad en Kjellberg istället tänkte på när han körde förbi en vit Opel som stod lite avigt till vid en skog var att kvinnan som äger bilen efter 39 år till slut fått nog av sin mans vänstrande och helt sonika slagit ihjäl karln, nu befann hon sig här ute för att göra sig av med kroppen innan hon återvände hem för en välförtjänt kopp te.

En röd, smårostig Volvo bredvid en blå SAAB ledde till en tes om ett Romeo och Julia-förhållande, ett par vars familjer hatar varandra som smugit iväg en söndag för att slaska mule, skyddade mot upptäckt av höstlövens döljande prakt. Synd var på menyn och de beställde hungrigt in förrätten när jag passerade dem och fortsatte vidare på min färd.

Ett slut och en början i ett Sverige som förbereder sig på vintern. Den sista bilen jag såg innan ankomst till min destination var en grå minibuss, nästan vårdslöst parkerad på sniskan i ett dike. Men självfallet, tänkte jag sedan, varför skulle de bry sig om hur de parkerat? För emedan kaninkokerskan och det unga paret måste ta sig tillbaka till sina hem så bryr dig innehavarna av minibussen föga, ty de ska upptas i en ny gemenskap.

Roslagen har ju sin beskärda del av religösa kufar, men just i denna församling slog det extra snett. I ett allt mer sekulariserat samhälle kunde Pastorn inte längre leda sin flock, folk droppade av tills bara en liten, men benhård, skara följare fanns kvar.

Pastorn fick då en uppenbarelse. Gud fanns inte uppe i himlen, Gud fanns under stubbarna! De underjordiska, tomtar och troll var i själva verket endast en förlängning av treenigheten! Därför tog han på sig en röd toppluva, greppade spadar och en vacker oktobersöndag startade han minibussen, lastad med sina trognaste, för att åka ut i skogen och påbörja sina liv som skogstomtar under stubbar och stenar.

Jag anlände, åt en väldigt god musselpasta till lunch samt umgicks med mer eller mindre snedvridna individer. En lyckad söndag. När jag reste hem var Opeln, Volvon och SAAB:en borta. De hade fullgjort sina värv av hat och kärlek.

Men minibussen stod kvar. Och det är ju självklart.

För skogstomtar kör sällan bil, och om de kör bil föredrar de amerikanare så de kan växla med handreglage

Entreprenörsvänner

Det är alltid kul med nya bekantskaper. Tyvärr är det ju så att ju äldre man blir desto mindre möjligheter har man att få till de där livslånga relationerna man hade när man var yngre. Barndomsvänner som man blir glad av att höra ifrån även om det gått flera månader eller år sedan man sågs. Idag verkar det mest vara på nätet man knyter kontakter så visst blir man glad när det plingar till.

*PLING* ”Någon vill bli vän med dig! Du har ett värde! Inget mer sitta-hemma-framför-TVn-överöst-med-chipssmulor -och-snickerspapper för dig!”

Men jag har nog börjat bli så gammal i sinnet som jag är i ålder. Kidsen idag ställer sådana märkliga krav, och de flesta verkar bara vara intresserade av en sak. Jag ska ge några exempel.

Först ut är Zoe, vänförfrågan damp ner och jag kikade på hennes profilsida.

Zoe kommer från Kiruna och är entreprenör. Lite kul att lära känna folk som inte bara är från Stockholmsområdet, dock verkar den här entreprenören vara lite ofokuserad. Hon har skapat en dejtinggrupp för vuxna, men det finns bara tonårstjejer att hitta. Och dessa tjejer har behov av HYPERSEX.

Jag är inte helt på det klara med vad hypersex är men det låter förbannat arbetsintensivt. Det är inte att kramas extra länge som Bamse och Brummelisa, det är en sak som är klar. Jag får en bild av två Duracellkaniner indränkta i olja på gummilakan. Zoe verkar inte förstå att som varande 35-årig sambo har jag blivit ganska bekväm av mig och suckar mest åt större utsvävningar i sänghalmen. Jag tackade nej till Zoes vänförfrågan.

Några dagar senare var det Carina som hörde av sig.

Även Carina var en driftig tjej som gett sig in i entreprenörsvärlden, men även här verkar det vara något som skaver. Nu är jag inte så välbevandrad i de prostituerades värld, men under mina levnadsår har jag förstått två saker: Den första är att det krävs någon form av transaktion för att göra det hela till prostitution, det andra är att om man behöver betala så är man dålig på sex.

Nu påstår Carina att tjejerna på WhatsApp behöver bra sex och att man inte behöver spendera några pengar. Jag känner inte att det här är grunden för ett lyckat företag så jag säger som i Draknästet; I’m out!

 Jag tyckte dock det var trevligt att hon undrade om jag hade en trevlig dag, lite mindre rakt på sak än det allt för målinriktade Zoe.

Nu började jag bli populär på riktigt, för redan dagen efter var det Sabinas tur att skicka en vänförfrågan.

Oj oj oj. Zoe har fått konkurrens i Kiruna! Sabina verkar lite mer försiktig av sig. Hon har minsann bildat en hemlig grupp där bara sex personer får vara med åt gången. Kul! Diskretion gillas och uppmuntras. Men jag blev mindre intresserad när jag såg att det var först i nästa inkarnation som flickor och änkor skulle få vara med och att det nu bara fanns några killar i gruppen. En sådan ojämlik grupp där man separerar män och kvinnor vill jag absolut inte vara med i! Det blev nobben för Sabinas pitch.

Vi måste komma ihåg att det inte är alla som är så framfusiga att de skickar fram vänförfrågningar hur som helst. Många vill få ett okej innan och skickar försynt ett litet meddelande på messenger först. Och ibland skäms de för, eller är osäkra på, sina namn och använder ett alias. Entré för Blackbook.

Stackars Blackbook har nog inte svenska som förstaspråk, men det är trevligt att hon ändå försöker sitt bästa. Hon skriver att hon är glad och att idag är hennes lyckodag, det är bra. Det är väldigt fint när folk är bekväma nog att säga att ”hörru, jag är glad idag!”. Hålla allt på en positiv bog liksom.

Orsaken till att Blackbook är så glad är att hon hittat mig som hon mötte på ett kafé och nu vill hon bjuda in mig på middag bestående av persika och aubergine kokade i vad jag förstår är blåbärssoppa. Tyvärr så finns det vissa hinder för hennes glädje varav kanske det största är att jag inte gått på kafé sedan 2019, visst kan kärleken komma på ett ögonblick och spira på avstånd under en lång tid men jag misstänker ändå att det inte var mig hon mötte där på kaféet. Något annat som talar mot att det skulle bli just vi är att jag har en aversion mot mat utan animaliska produkter. Utan dött djur. Kött, mina damer, kött! Ska ni snärja en Kjellberg får ni allt göra bättre än fruktflugemagneter som första måltid.

Anhanget höll med om detta medan Kvinnan åter använde ett sådant där gulligt smeknamn par har på varandra. Hennes smeknamn på mig är bland annat ”Pucko”.

I ljuset av Kvinnans invändningar mot mitt nätverkande tar vi bara en till, Odatha.

Odatha verkar vara en trevlig tjej från kontinenten, hälsar med pussar och så. Men hon är också så typiskt kvinnlig. Hon ber mig ta mig tid att slappna av, vilket ju var omtänksamt då jag varit ganska stressad senaste tiden med mina examensarbeten. Men hon ska också förklara hur via någon jävla Zoom-möte?! Vet du inte, Odatha, exakt hur stressande det är att sitta och försöka slappna av när någon pratar med en på en skärm? Vilka trauman det frambringar? Nej du Odatha, jag behöver skärmdetoxa, inte lyssna på ännu en Teams-presentation!

Så ja, det är svårt att träffa nytt folk i en viss ålder. Särskilt när man inte hänger med i utvecklingen. Men tipsen jag plockat upp från de här tjejerna är att:

• Flytta till Kiruna
• Gå på kafé
• Var beredd på att lära dig att gilla blåbärssoppa

Lycka till med nätverkandet allihop!