Hyllningskväde till en böna

Den har kallats besk 
och liknats vid död, pest och pina
Men kalla det fjäsk
inför nödens gudinna
Men en tidig morgon inser man det fina
Man tar en klunk och till sist känner man att man har en chans att vinna.

Som ni förstås förstår
Även ni andra morgontrötta
Så är det ej gutår
Som vi skriker i morgondiset
Nej, det vi i vårt avlånga land har valt som stötta
Är kaffet, åh denna dryck som tar priset!

När man som liten ser Emils far slita på fält
och sedan trösta sig med en kaffeskvätt
Då frågar man för sig själv hur det med Anton nu är ställt
Men när den lille invandrarkillen på tåget tittar på YouTube med högtalaren på så förstår man att gubben hade rätt!

När din farsgubbe till frukost tog endast denna krycka
och med viss animositet
stirrade genom fönstret mot vinterkylan
Då var det din rätt som barn att tycka
Att karln ej hade rätt till viss bitterhet

När man så växer upp inser man snabbt att uppbackning tövas
Någon kör på knark
Någon super sprit
Men en mer hållbar lösning behövas.

Vår drog, vår njutning, vår krycka och själ
Att kaffet finns är nog så väl
Kaffet ger oss tålamod att förlåta och stå ut
Och alla gudar hjälpe mänskligheten om det någon gång tar slut.

Lappfrosseri

Som skribent gör jag alltid lite noteringar när jag stöter på något som kan vara värt att skriva om. En kort rad bara så jag ska komma ihåg vad det var jag tänkte. Ibland dröjer det innan jag återvänder till mina lappar.

Ibland så länge att jag glömt vad de hade att göra med något alls. Då måste de rensas. Så jag bjuder er mina vänner att följa med när jag rensar bland mina minneslappar.

”Turkler. Travelmixx.”

”Pragmatisk. Ödmjuk.”

”Revidera bibeln, hur mycket?”

”Kapitel 3”

”13 000 kr”

”Unsplash”

”Blanda snabbkaffe med mjölk”

”Ernest Charles”

”508”

”Volymmässig skillnad i snormängd för män och kvinnor?”

”Jag såg på SM och Sverige kom 4!”

”Deathlockdrum”

Jag vet inte hur ni andra känner men jag placerar den här jäveln under dikter tror jag.

Pizza rush

Jag vaknar.
Rusar runt i lägenheten,
Ropar på barnen
Piskar mig själv med brödrostsladden. Vi måste iväg, vi har sovit för länge.
Vi får på oss ytterkläderna, ramlar ned för trappen. Då ser vi dem. Reklamblad för Pizza House. En sjö av små svarta papper som vi vadar oss igenom.
Från varje portuppgång väller de ut i tsunamis av nr 1-45
och genom denna stormande sjö tar vi oss fram. Under ytan griper tentakler med photoshoppade pizzor på om våra ben, skorna fylls av erbjudanden om Ben&Jerry-glass. Något reklambud har varit sällsamt lat för att sätta oss här, i ett svart hål i världen bestående av det näst billigaste pappret från tryckeriet.

Sedan är vi förbi stormen, reklamblad ger vika för asfalt. Jag skickar iväg barnen till skolan och går mot bilen.
Under vindrutetorkaren sitter ett reklamblad från Märsta Pizzeria.
Men vad fan.

Throwback Wednesday: Poesihörnan

Throwback är fanimig det mest fantastiska konceptet på internet. Det ger en licens att bokstavligt vila på gamla meriter när skola/arbete/livet hopar sig i för stora högar. Om ni sätter en pistol mot Kvinnans panna och ber mig förklara varför detta ämne och varför på vers så skulle jag absolut inte kunna svara på det. För humorn, skulle jag kunna tro.

Detta är alltså ett inlägg som först lades upp på Roslagspress den 27 september 2017.

Poesihörnan

Jag tänker inte sträcka på de kreativa musklerna så hårt idag, utan ge er en stundens inblick så att säga.

Detta är för att jag kan, för att jag vill och för att ni, på ett eller annat sätt, förtjänar det.

roslagspress.wordpress.com rubber ducky

Du lilla gula anka som jag aldrig ägt, ditt varande har jag övervägt.

Tusentals ungar har vid baddags dig som krav, men säg mig lilla gula anka,
vad fan är du gjord av?

Vilken sociopat fick tanken i sitt sinne,
när han stirrade i badbaljan,
”det borde finnas en anka därinne”?

Ursprung till form får vi nog aldrig veta,
men 1839 var det Goodyear som en process utarbeta.
Vulkaniserat gummi, det var världens grej,
De hurra och tjoa, gled ut på galej.

In på scen steg då en absurdist,
stirrade på däcken och och såg en anka, javisst!
Bäst till tuggleksak för barn och djur,
slipper bieffekter, om de har tur.

Entré då för Peter Ganine, som skulpterade en anka i 40-talets era,
tog patent och började producera.
50 miljoner fick han sålt,
gjorde mamma sin så nöjd och stolt.

Idag tävlar ankor nerför floder och ut i hav,
29,000 red med havsströmmarna när ett skepp gick i kvav.
Fortfarande i norr bland mörkan is,
där ligger och väntar de som infrusen syfilis.

Då och då poppar de upp, i Newfoundlad senast,
Greenpeace säger att de borde städas genast.
I Sydney står världens största gula fjäderfä,
på 600 kilo så ligger man i lä.

Meningen med denna vers kanske ni finner skrattretande
men jag har just tvingat på er lite värdelöst vetande.

Vi syns
/Kjellberg

Lustig bonusfakta är att jag nog aldrig forskat om ett inlägg så mycket som till den här löjliga dikten. Det flyter faktiskt omkring runt 29.000 badleksaker i haven efter att ett skepp som fraktade dem förliste, dock är inte alla ankor. Jätteankan i Sidney har dock blivit internationell och guppar runt lite varstans. 2019 var den i Hongkongs hamn. Så är det, världen förändras.