Husgerådens viktiga råd

Som ni nog förstod av föregående inlägg har vi flyttat. Större, bättre, nyare och andra adjektiv som tillämpas positivt. Det känns bra, äntligen rum att röra sig och rum att stänga in sig i. Enkelt sagt kan man beskriva det som en positiv förändring i våra liv. En av de positiva aspekterna är att när man flyttar så får man flyttpresenter!

Kvinnan hävdar att det är ett bevis på att jag börjar bli gammal men när min far skänkte oss en splitter ny dammsugare började jag nästan gråta.

Ty det är ju så att städning och dylikt är höggradigt tråkigt och därmed är även inköpen av attiraljer som hör städningen till tråkigt. Föreställ er att ni är 18 bast och just nyutflyttad från föräldrahemmet. Visst fan lockar chips/öl-sektionen hundra gånger mer än hem/städ-sektionen? Det känns liksom mer värt att bränna 200 spänn på kolaremmar och whiskey än på Swiffer och Grumme såpa.

Då får man tänka att en dammsugare kostar bra mycket mer än lite basala städprodukter. Man får förlåta att en ungdom lätt gör uträkningen att 200 kr bira är att föredra framför en 1230 kronorsmaskin man helst inte vill använda.

Då säger jag till alla eventuella förstaflyttare som någonsin kommer läsa denna text; tacka gudarna för alla städattiraljer ni fick i present. Exempelvis:

Tvättmaskin

Ok, total genomskinlighet nu. Den allmänna tvättstugan i valfritt bostadsområde är en hemsk plats. Ludd som inte tagits bort från torktumlaren sedan Dackefejden och som nu spridit sig över varenda millimeter yta i tvättstugan, knivslagsmål om tvättider och psykopat-Ingvar som står och stirrar otäckt på dig genom fönstret när du tvättar. En tvättmaskin i lägenheten är guld värd och får du en av snälla föräldrar/vänner så är du skyldiga dem din högra testikel / vänstra äggstock (oklart varför en skillnad men jag skriver inte reglerna). Att tvätta på lördagen går från att vara en dödsmarsch med tung packning och baksmälla till att vara en snabbt gjord syssla (också med baksmälla, ledsen mina vänner, men det står i det finstilta.)

Dammsugare

Upplevelsen kanske inte ändras särskilt mycket, men får du en dammsugare i present slipper du iallafall stå där i affären och veta att vilken du än väljer kommer du få betala. Psykopat-Ingvar sätter priserna och det är bara för dig att gilla läget. Känslan att veta att du inte behöver stå med en sopkvast som en deltagare i Farmen 2021 gör att städningen går ganska lätt. Åtminstone tills Kvinnan sliter dammsugarslangen från maskinen för ”den ville ju inte följa med”. Då blir det Mad Max istället med silvertejp och blodsmak i munnen, men du slipper sopa golvet.

Diskmaskin

En person. Det borde gå att hålla porslinet rent med bara en person, diska direkt efter käket så är det ingen fara. Och skulle man inte orka så är det bara två tallrikar dagen efter, inga problem. Två personer, två uppsättningar är väl inte så jobbigt? Man kan ju hjälpas åt med det också, även om psykopat-Ingvar som gillar att äta gröt blandat med cement kommer på besök tar det bara lite extra tid. Det stämmer faktiskt, det går snabbt. Man har tid över till annat på kvällen så snart är det tre personer man diskar för, och den nyaste har varken vett nog att inte gegga ned eller hjälpa till med disken. Men ni biter ihop, Ingvar får inte längre komma på besök och på något sätt lyckas ni hålla det hyffsat snyggt, fast 3 dagar av 7 ser er diskho ut som ett helvete. Ni lyckas så bra att ni till slut blir fyra personer.

Nu kan bara en envishet och offervilja utan like frälsa er. Eller en diskmaskin. Så när någon frågar om ni vill ha en TV i inflyttningspresent får ni ställa det mot varandra. Scarlett Johanssons läderinklädda häck i gloriösa 65 tums Ultra HD eller vetskapen att bara kunna lägga allt smutsigt i en låda, slå på den och gå och lägga er. Om det undgått er föreslår jag starkt diskmaskinen. Läderklädda häckar, även om det är Scarlett Johanssons, är förgängliga, att slippa diska är för evigt.

Den som säger annat ÄR psykopat-Ingvar.

Glädje och sorg i källaren

Ett litet glädjebesked, som egentligen visade sig bli en ganska sorglig historia men som nog blir ett glädjebesked igen i slutändan, anlände till det Kjellbergska hemmet.

Vi ska nämligen ta vårt pick och pack till en annan lägenhet, en större lägenhet. En nyare lägenhet. En lägenhet där vi kan sträcka våra vingar utan att av misstag klippa till varandra och där Kvinnan är rädd för att gå ut på balkongen.

Det sista kanske inte låter så positivt men tänk er en varm sommarkväll. Kvinnan är ilsken på mig för något jag kanske har gjort men som hon också kan ha drömt. För att hålla sams i familjen gör jag bedömningen att vi måste sätta oss ner och prata om det. Över en öl. På balkongen längst bort från balkongdörren. Det kanske inte kommer lugna Kvinnans harm, men det kommer låta mig slippa kroppslig skada.

Men innan detta glada kan ske måste vissa saker göras. Packa till exempel.

Eller som kvinnan kallar det, ”Göra våld på våra minnen”. Jag ska förklara.

Jag ansåg att det bästa stället att börja var i källaren. Packa om lite kartonger, frigöra uttrymme, kasta onödigt pryttel.

Det var där på det sista som det blev problem. Hur kunde jag överväga att kasta Anhangets gamla kläder? Och deras leksaker?

Nu ska vi förtydliga. De gamla kläderna och leksakerna inkluderade bland annat

  • En mögelangripen gammal bebisstrumpa
  • 378 små skor
  • En halv leksakstraktor
  • En uppsjö av leksaker från McDonalds/Max/burgerking
  • En resesäng vi inte använt på 5 år
  • 4 kartonger VHS-filmer varav de flesta vi hade dublett på DVD
  • DVD-dubletter av VHS-filmerna för nu finns allt som någonsin funnits på nätet.
  • Mycket mer än jag har tid att skriva och ni har tid att läsa…

Alltså, jag är inte helt känslokall. Naturligtvis är det gulligt att spara barnens första skor, vilket vi också har gjort, de ligger nedpackadw i en påse i en garderob uppe i lägenheten, det är barnets tredje, fjärde och nittonde par skor jag finner lite onödiga att spara på.

Leksaker kan jag förstå att man vill spara några stycken till vänners framtida bebisar eller (hugaligen) våra barnbarn, men inte fan ska vi öppna ett Toys ‘R Us på ålderns höst?

Vad jag hade uppskattat skulle ta ett par timmar dubblerades på grund av en stadig ström protester, hot och rent handgemämg från Kvinnans sida.

Men till sist hade vi enats om vad som skulle behållas och vad som skulle kastas. Jag och Kvinnan stod och tittade in på den ovanligt rena källaren.

”Vet du”, sa hon betänksamt, ”det blev faktiskt ganska bra.”

”Resten av packningen bör ju gå som en dans nu, visst?” svarade jag glatt.

Kvinnan svarade inte utan vände sig om för att gå upp för trappen.

”Jag menar att det borde gå ganska lätt nu, eller hur?!” Sa jag lite mer tveksamt.

Det sista jag hörde var låset när dörren stängdes.