Bingolotto, kaffe och bajs

Under söndagen bestämde sig Kvinnan med anhang att spela Bingolotto. Någon jag själv till minnes inte gjort sedan aldrig. Men jag kunde nog stå ut för hemfridens skull, menade Kvinnan. Sagt och gjort, klockan 18:00 prick satt vi i vardagsrummet framför Bingolotto. Jag lät tankarna vandra ganska snabbt då jag inte hade varken lott eller intresse att tillgå, däremot Anhanget satt under Ettans bingo och skrek som vore det VM-final och Sven Rydell (49 mål/43 landskamper) gick mot mål. Sedan mattades dock entusiasmen av på grund av utebliven vinst och samtidigt som Odelberg tråkade ut gästerna i rutan började det livligt diskuteras exakt vad vi skulle käka till middag under måndagen.

Den vanliga heliga treenigheten av Pannkakor,Tacos och ”Kött” kom upp som förslag. Kvinnan la in ett motargument i form av kyckling och ris. Jag kallade på den mystiska kraften som är ”pappaskämt” och sade med myndig röst:

”Det blir korv och makaroner, och därmed pasta!”

Det var då vi hörde ett ljud, Anhanget och jag. Ett ljud märkligt likt en ensam, ostämd fiol inuti ett hål vars väggar är klädda med aluminiumfolie. Vi försöker lokalisera ljudet. Det kommer inifrån lägenheten, det vet vi. Det låter ganska nära. Typ bredvid oss i soffan.

Vi tittar på Kvinnan. Hon är högröd i ansiktet, munnen och ögonen är hopknipna till streck. Ostämdfiolialuminiumfoliehål-ljudet kommer från någonstans straxt ovanför bröstkorgen på henne. ”Vad gör du, Mamma?” frågar det äldsta anhanget, med värmländsk dialekt för så gör hon ibland, och då brister det. Kvinnan har kämpat som ett djur för att inte skratta rakt ut och låta den klunken Irish Coffee hon just tagit när jag släppte lös pappaskämtet fara ut över bordet. Men dialekten pressar henne över kanten. En mix av grädde, kaffe och Black Velvet med en oresonlig mängd socker blästrar vardagsrumsbordet.

Anhanget sitter som två frågetecken medan Kvinnan skrattar och kippar efter luft. Det minsta klämmer ur sig ”Men Mamma, han var ju inte ens rolig!”. Och jag tänker att hon är en liten skitunge utan förfining. Men redan nu på måndagsmorgon bevisar hon att jag har fel, när hon skrattar tills hon ramlar ur sängen av Tunnan och Morotens gamla slagdänga ”Bajs till frukost”. Allt är roligt, det är bara det att inte alla skrattar åt samma saker.

Lappfeber och Stugsjuka

Kvinnan påpekade att jag verkar ha fått lappsjuka. Jag håller inte med, jag såg den filmen. En total avsaknad av blödande ögonhålor och mordiska tankar gentemot mina inackorderingar gör utlåtandet absurt. En feldiagnostisering utan like.

Jag går med på att jag inte nyttjar byxor förrän vid lunch och medger att jag kan ha haft samma tröja några dagarveckor i rad. Men för den sakens skull kan man ju inte påstå att jag har lappsjuka? Var tog Kvinnan sin läkarexamen? Producera kompetensintyg, tack!

Det finns evidens för att kaffe har blivit min basföda till nackdel för lagad mat och möjligheten att leva på äggmackor är omdiskuterad, detta faktum debatterar jag inte emot. Jag vänder mig istället mot anklagelsen om stugfeber, att Kvinnan anklagar utan bevis.

Hon har åkt till en kamrat, muttrade då hon gick ut genom dörren. Bra för henne, hon får lite perspektiv.

Själv ska jag rensa lite navelludd. För att det behöver göras, inte på grund av någon jäkla lappsjuka!

Vad jag gjorde i Hamburg

Innan den globala nedstängningen knäckte jag extra för ett företag som anordnar/anordnade turneringar inom rekreationshockey runt om i Europa. En grupp kamrater med tillräckligt många som vill spela hockey och dricka öl kunde köpa sig platser och få hotell, matcher, käk och bira under en veckas tid. Denna gång var vi i Hamburg och såvitt jag vet hade deltagarna bara gott att säga. Bakom kulisserna slet jag med helt andra utmaningar och dessa redogör jag för i videon med ett spoken word framträdande som, om inte mästerligt, i varje fall är roligt. Mycket nöje.