Dopdränkning och hästillusioner

Jag var på dop i helgen. Säga vad man vill om Svenska Kyrkan men de har fortfarande pampiga festlokaler och usel musiksmak. Allsång på Skansen har ju också förfallit men den ligger i lä på förnyelseskalan om man jämför.

Men tillbaka till dopet. Jag är till hundra procent säker att hela ”upptagen i guds gemenskap” är en efterkonstruktion och det hela började som en primitiv form av barnuppfostran. Man tog det lilla livet och tryckte ned huvudet under vattnet.

”Ser du din lilla jävel?! Och värre blir det om du inte sköter dig!”

Men då kom antagligen någon förbi och förhörde sig om vad i helvete personen ifråga trodde att denne sysslade med. ”Halvdränker min son” kändes kanske inte helt strategiskt rätt så svaret blev att

”Njae, jag upptar mitt barn i guds gemenskap med lite vatten. Vaddå, har inte du gjort det? Sjung lite entonigt nu så är det klart sedan!”

Dopcermonin var född.

Det har väl förmildrats genom åren kan man väl säga, men som ungarna skriker är det som att de VET hur det gick till förr.

På vägen hem blev jag oresonligt glad när jag såg en liten häst i koppel på promenad, men blev lika oresonligt besviken när det visade sig bara vara en stor hund med fånigt ansikte.

Roslagsarkivet: Ett gisslandrama

Jag vet, det är en kapitulation precis som om jag skulle viftat med en vit flagg. Men jag hade ju lovat ett inlägg varje dag den här veckan som späkning för att ha tagit semester hela förra veckan. Jag tycker jag har lyckats bra, men nu är det fredag, hjärnan är slut, har redan tagit helg. Så det får bli en From the Past-Friday. Ett arkivinlägg från Roslagspress anno 2017, inte vare sig purfärskt eller ens insiktsfull men ändå ganska roligt.

Från Roslagspress september 2017

Ett Gisslandrama

Jag har funderat lite och kommit fram till att jag ägnar för mycket tid till det. Fundera alltså, vad som börjar som en förströdd tanke blir lätt en hel analys. Detta skulle i de flesta fall vara en bra egenskap men de ämnen min hjärna väljer är inte så, med förlov sagt, vettiga.

Jordens undergång är i mångas tankar i dessa dagar, oavsett om det är klimathot eller domedagskrig, och jag är inte annorlunda.

Jag har kommit fram till att jag skulle låsa dörren när jag var på toa även om jag var den sista människan på planeten. Otippat nog funderade jag ut detta medan jag satt på muggen, den logiska platsen att planera för ett ödelandskap där endast jag existerar. Jag och en toalett. Som jag skulle låsa. För toaletter drar till sig hundar, och jag vill vara ifred på toa, det är sedan gammalt.

Men ett par hundar skulle liva upp ensamheten, jag kunde lära dem spela poker. Det är oehört svårt att lära hundar spela poker, svansen gör det nästan omöjligt för dem att bluffa och de dreglar i regel på korten ,Coolidge tänkte nog inte på det när han målade sina tavlor.

Det kan vara så att ett annat kortspel är bättre för just hundar, Magic: The Gathering kanske? Fast ändå inte, hundar har mycket liten disponabel inkomst och korten är dyra.

Jag vet inte hur hundar löser sin privatekonomi, jag har katt.

Månne är dessa funderingar menlösa, men de är genomtänkta!

Vi syns

/Kjellberg