Kjeserligt kaffe kapsejsar

Så har det hänt igen. Kvinnan har åter försnillat mina inomhusbyxor. Okej, jag medger att det är ett par slitna mjukisbyxor men beluga-kaviar och fransk paté är fiskägg och lever. Allt ligger i vad man kallar det och alldeles oavsett vad man kallar dem har Kvinnan gömt/stulit/olovligen förflyttat dem från den plats där jag hade lagt dem.

Det ihärdiga regnet sänker temperaturen i lägenheten, så någon form av skydd är ett måste. Men motviljan till att faktiskt klä på mig inför hemmaplugg är stark. Lösningen blev att helt sonika stjäla en morgonrock från Kvinnan. Lite tillbaka-kaka och personlig hämnd.

Nytt problem. I mitt arbetsrum blev det väldigt varmt att sitta på föreläsning över engelska prefix iförd tjockt syntetmaterial. Lösningen blev att krångla ur ena armen för att förvandla hela projektet till någon form av toga. Hade jag varit av det kvinnliga könet hade jag kunnat leda en fransk revolution med ena mammarien utanför, men som penisinnehavare fick jag nöja mig med att dra paralleller till romerska kejsare.

Därför la jag mig ned på soffan, höjde imperatoriskt pek- och långfingret, lyfte upp näsan i vädret och talade således:

”Mulier, apud capulus mihi dare schola!”

-Kejsare Latus Kjellbergus

Historiska ord med den ordagranna översättningen ”Kvinna, med kaffe jag ger skola!”. Kvinnan var föga imponerad över min självpåtagna roll och sa att jag minsann kunde göra kaffe själv. Jag frågade om det skulle vara någon skillnad om jag hade en krans av lagerblad på skallen, Kvinnan nekade bestämt att det skulle det.

Så det ville sig inte bättre än att tiden som kejsare blev kort och hjärtlös. Det var Julius Caesar som med 23 hugg blev förråd av sina allierade i senaten, Publius Geta som mördades av sin bror och så Latus Kjellbergus, som fick brygga eget kaffe.

Världens Historia hade rätt när de sa att Kejsare var Roms mest otacksamma jobb.

Samtal i natten

Jag: Älskling? Gumman?

Kvinnan: Mm..vad är det?

Jag: Jag kan inte sova!

Kvinnan: Nej, jag märker det. Vad tycker du jag ska göra åt saken?

Jag: Vet inte.

Kvinnan: *vänder sig bort från mig och suckar* Då tycker jag du kan vara tyst.

Jag: Du skulle ju kunna sjunga en vaggvisa för mig.

*lång tystnad*

Kvinnan: Eh…VA?!

Jag: Jo men alltså, tänk om det i alla år varit det som skulle fått mig att somna bara så *knäpper med fingrarna*. Vi har ju aldrig prövat, eller hur?

Kvinnan: Jag tänker INTE sjunga en godnattsång för dig.

Jag: Vaggvisa.

Kvinnan: Va?

Jag: Du skulle sjunga en vaggvisa, inte en godnattvisa.

Kvinnan: Jag skiter i vad du kallar det, jag sjunger inget!  Då har du skaffat fel tjej!

Jag: Men det skulle kunna vara min AV-knapp som du letat efter, tänk dig att kunna få mig att somna när du vill.

Kvinnan: *suckar djupt och sjunger*

*Låååååååång tystnad*

Jag: För det första…

Kvinnan: Käften!

Jag: För det första så…

Kvinnan: Tyst!

Jag: Tänk om jag hade en liten liten apa är ingen vaggvisa, och för det andra är det ”tänk vad alla skulle stå och gapa” som man sjunger. Folk gapar åt apan, apan gapar inte åt sig själv.

Kvinnan:Du behöver inte sova men om du inte är tyst och ligger still så slår jag dig. GODNATT!

*Tystnad i mörkret. Kvinnan vänder sig om och slår mig på axeln*

Kvinnan: Och ge fan i att snarka!

Planering är en kall öl i oktober

Vi lever i en tid där brottsligheten skjuter i höjden. Rån, narkotika, bidragsbrott, fiffel och båg all around.

Det har blivit ett normaltillstånd. Så pass att gemene man knappt höjer på ögonbrynet åt rubrikerna längre.

Men då och då ser man något som får en att tänka ”Ok, nu har det gått för långt!”

En sådan rubrik såg jag nu i lokaltidningen.

”30-årig man misshandlade butiksägare vid ölstöld från 7-11”

Ok, för det första är det naturligtvis hemskt att en människa blev misshandlad men det som skär i hjärtar är ju skälet, en blåtira och knäckta revben för ett par 3,5or!

Ni som läst ett tag vet att jag godtar en viss mängd slödderism i världen (ljugande politiker, Vd:n som stjäl från företaget etc) utan att reagera men för faaaaaaaan! 3,5or?! Om din tarm suger så jävla mycket att du kan spöa nåhon för en bira kan du väl ändå gå till bolaget?

Stjäl en Brooklyn Local Nr 1 för 99:- istället för någon sketen Norrlands! Latheten och opportunismen gör mig mer förbannad än det moraliska förfallet.

Kan folk inte tänka ut en plan innan de begår brott? Till och med Jönssonligan kom med planer inför sina brott, men så fick de också rulla runt i pengar vid väl valda tillfällen.

Med lättjan som sköld…

Ni som känner mig vet att jag ofta ondgör mig över tidningarnas rubriksättning. Jag kan, under vissa förhållanden, raljera obefogat mycket mot att Aftonbladet smäller upp ”17-åringen led av svår ätstörning” och precis under får vi oss till livs ”Så går du ner 10 kilo på 10 dagar!”.

Det är inte just ämnesvalen jag går emot, det är latheten. Har de verkligen ingen som kollar sådant här?  Varför hade Juholt ingen som kollade hans bostadsersättning, eller i vart fall någon som sa åt honom att mörka bättre? Vart var den som var anställd enbart för att säga till Mona Sahlin att inte köpa choklad med regeringens kontokort?

Alla vet att tidningar jagar klick och politiker fifflar, men måste de göra det så jävla uppenbart är det jag menar.

De slutade med de där artiklarna för två månader sedan.  Då var det Virusapokalyps från den gula loggan och getingen ända ned till Lars Johan Hierta och hotellannonserna.  För dog det kineser, sedan italienare, tyskar och så småningom började de rapportera om döda svenskar. Varenda notis som kom in var Corona si eller Covid så.

Svårt att hålla sig positiv. Gick så långt att när jag hörde en ambulanshelikopter landa nära min bostad blev jag oerhört lättad att det var ett vanligt mordförsök.

Men nu, efter denna tidvattenvåg av allvarlighet, har latheten igen sipprat in i vår kvällspress. Om det är för att annonsdegen ska in eller de helt enkelt inte orkar vara rädda hela tiden, jag utgår från det först nämnda, så har diverse lyteskomik letat sig tillbaka in.  Återigen trängs tung tragedi med lättsamma test av sill och tips om hur dina pelargoner ska komma till liv efter den kalla (eh, va?) vintern.

Latheten är tillbaka och säga vad man vill om lathet men en indikation på jordens undergång är den inte! Finns inte ett enda scenario där ett av domedagens tecken är en annons om gödsel eller Abbas senapssill.

Det är långt från över, men lite lättare att leva med.

Att bero på annat, vad fan hände med Jycken? Expressen har haft sin orgasmfejsade geting i 1000 år, men Aftonbladet tog med sig sin maskot bakom knuten och tryckte av? Vad fan?!