Roslagsarkivet: Ett gisslandrama

Jag vet, det är en kapitulation precis som om jag skulle viftat med en vit flagg. Men jag hade ju lovat ett inlägg varje dag den här veckan som späkning för att ha tagit semester hela förra veckan. Jag tycker jag har lyckats bra, men nu är det fredag, hjärnan är slut, har redan tagit helg. Så det får bli en From the Past-Friday. Ett arkivinlägg från Roslagspress anno 2017, inte vare sig purfärskt eller ens insiktsfull men ändå ganska roligt.

Från Roslagspress september 2017

Ett Gisslandrama

Jag har funderat lite och kommit fram till att jag ägnar för mycket tid till det. Fundera alltså, vad som börjar som en förströdd tanke blir lätt en hel analys. Detta skulle i de flesta fall vara en bra egenskap men de ämnen min hjärna väljer är inte så, med förlov sagt, vettiga.

Jordens undergång är i mångas tankar i dessa dagar, oavsett om det är klimathot eller domedagskrig, och jag är inte annorlunda.

Jag har kommit fram till att jag skulle låsa dörren när jag var på toa även om jag var den sista människan på planeten. Otippat nog funderade jag ut detta medan jag satt på muggen, den logiska platsen att planera för ett ödelandskap där endast jag existerar. Jag och en toalett. Som jag skulle låsa. För toaletter drar till sig hundar, och jag vill vara ifred på toa, det är sedan gammalt.

Men ett par hundar skulle liva upp ensamheten, jag kunde lära dem spela poker. Det är oehört svårt att lära hundar spela poker, svansen gör det nästan omöjligt för dem att bluffa och de dreglar i regel på korten ,Coolidge tänkte nog inte på det när han målade sina tavlor.

Det kan vara så att ett annat kortspel är bättre för just hundar, Magic: The Gathering kanske? Fast ändå inte, hundar har mycket liten disponabel inkomst och korten är dyra.

Jag vet inte hur hundar löser sin privatekonomi, jag har katt.

Månne är dessa funderingar menlösa, men de är genomtänkta!

Vi syns

/Kjellberg

Throwback Wednesday: Poesihörnan

Throwback är fanimig det mest fantastiska konceptet på internet. Det ger en licens att bokstavligt vila på gamla meriter när skola/arbete/livet hopar sig i för stora högar. Om ni sätter en pistol mot Kvinnans panna och ber mig förklara varför detta ämne och varför på vers så skulle jag absolut inte kunna svara på det. För humorn, skulle jag kunna tro.

Detta är alltså ett inlägg som först lades upp på Roslagspress den 27 september 2017.

Poesihörnan

Jag tänker inte sträcka på de kreativa musklerna så hårt idag, utan ge er en stundens inblick så att säga.

Detta är för att jag kan, för att jag vill och för att ni, på ett eller annat sätt, förtjänar det.

roslagspress.wordpress.com rubber ducky

Du lilla gula anka som jag aldrig ägt, ditt varande har jag övervägt.

Tusentals ungar har vid baddags dig som krav, men säg mig lilla gula anka,
vad fan är du gjord av?

Vilken sociopat fick tanken i sitt sinne,
när han stirrade i badbaljan,
”det borde finnas en anka därinne”?

Ursprung till form får vi nog aldrig veta,
men 1839 var det Goodyear som en process utarbeta.
Vulkaniserat gummi, det var världens grej,
De hurra och tjoa, gled ut på galej.

In på scen steg då en absurdist,
stirrade på däcken och och såg en anka, javisst!
Bäst till tuggleksak för barn och djur,
slipper bieffekter, om de har tur.

Entré då för Peter Ganine, som skulpterade en anka i 40-talets era,
tog patent och började producera.
50 miljoner fick han sålt,
gjorde mamma sin så nöjd och stolt.

Idag tävlar ankor nerför floder och ut i hav,
29,000 red med havsströmmarna när ett skepp gick i kvav.
Fortfarande i norr bland mörkan is,
där ligger och väntar de som infrusen syfilis.

Då och då poppar de upp, i Newfoundlad senast,
Greenpeace säger att de borde städas genast.
I Sydney står världens största gula fjäderfä,
på 600 kilo så ligger man i lä.

Meningen med denna vers kanske ni finner skrattretande
men jag har just tvingat på er lite värdelöst vetande.

Vi syns
/Kjellberg

Lustig bonusfakta är att jag nog aldrig forskat om ett inlägg så mycket som till den här löjliga dikten. Det flyter faktiskt omkring runt 29.000 badleksaker i haven efter att ett skepp som fraktade dem förliste, dock är inte alla ankor. Jätteankan i Sidney har dock blivit internationell och guppar runt lite varstans. 2019 var den i Hongkongs hamn. Så är det, världen förändras.