Morgonfika

”Lokförarna har spårat” sade C+ på morgonfikat i relation till nämnda yrkesgrupps allt större påfrestningar efter pandemi, kökaos och de styrandes eviga drift att vilja spara ytterligare en tia som helt oförhappandes letar sig ned i deras egna ficka. Vi skrattade så där som man gör en måndagsmorgon i fikarummet, sedan glömde vi det och pratade om andra saker. Men när fikat var slut och jag egentligen skulle jobba tänkte jag på det igen, i rent självförsvar förstår ni, och vad som slog mig är hur väl den repliken förklarar vår samtid.

Lokförarna HAR spårat. Piloterna kraschar. Sjuksköterskorna blir sjukskrivna, poliserna är belagda med handfängsel, lärarna skolkar och bussförarna har tappat sitt goda humör.

Politikerna polariserar, bankmännen bankar skallen i väggen över riksbanken som höjer räntan som i sin tur raljeras av journalister som skriver oss på näsan om gärningsmän som blir skjutna av ”pojkar på glid” som blir mördare för att hyresföretagen höjer hyrorna för att priserna går upp då folk inte handlar tillräckligt på Myrorna.

Någonstans fastnar skrattet i halsen, bäst att skölja ned det med en kopp kaffe till, annars finns risk att man måste göra någon nytta.

Arbetsträning för penntroll

Jag diskuterade med en vän det faktum att penntroll är, vad gäller leksaker, bland det sjukaste som skapats. En liten långhårig figur med kroppsproportioner som ett barn som får en, för trollet, gigantisk pinne rakt upp i ändalykten.

Varför vi diskuterade detta? Därför att vi funnit på denna bild.

En makaber dekoration för Game of Thrones-fans eller ett sätt att spara plast i miljötänkets tidevarv? Hur som helst kom vi in på vilken av plastleksakerna hade det värst. Kanske kunde vi diskuterat djupare och mer gynnande ämnen, men det gjorde vi inte.

”Den mänskliga analen är mardrömslikt elastisk…”

Min vän hävdade bestämt att trollen hade det värst i och med ovan nämnda pinne medan jag skänkte en tanke till våra vänner porrstjärnorna. Den mänskliga analen är mardrömslikt elastisk och kan återhämta sig, halshuggning är ju väldigt slutgiltig. Jag säger inte att pinnen i röven är åtråvärd men man överlever ju trots allt. Om än till ett ganska inkontinent liv.

Porrstjärnor ja. Har ni tänkt på att om du är med i en film så är du ”bara” skådespelare, ”filmstjärna” får vänta tills du blir riktigt stor och flyttar till Hollywood. Men gör du 1 scen i 1 porrfilm så tituleras du direkt ”porrstjärna.” Det är alltså lättare att bli stjärna genom att pippa på film, dock så kommer pinnen i röven upp igen. Jag säger inte att NI, mina kära läsare, väljer att göra en sådan typ av scen. Men risken att få en pinne ökar markant om du ger dig in i porrbranschen. Det går så att säga från ”Aldrig i helvete” till ”Det är en kostnadsfråga”.

Jag och min vän var dock överens om att vid hans ålder och med hans utseende så skulle han vara tvungen att ställa upp på en hel del för att få in en fot i branschen, och skulle följaktligen hellre försöka sig på att ”Hej heja” utanför Lidl.

I ett försök att sporra honom bort från tiggeri påpekade jag ett sedan länge glömd diskussionstråd på forumet Flashback om hurvida man skulle betala de så kallade ”Hejhejorna” för sex, risken för pinnen i dalgången visade sitt fula huvud igen. Dagen efter berättade min vän att han hade börjat utbilda sig till kommunikatör.

Jag borde inte ha gjort det, men jag insinuerade ändå att bland hans första jobb skulle följande ord yttras.

”H, Vi behöver 900 ord om gurkor till i morgon bitti! Ja just det, chefen hade en pinne som han ville testa!”

Efter att denna insinuation landat hos min vän gav han motargumentet att hans nästa jobbfras skulle bli ”Do you want fries with that?” varpå jag målade upp ett scenario av ett gäng Sista färden-rednecks som kommer till luckan.”Nah, boy, its all good. But what I have is a pinne that I can stick up your röv, you get some tips from it!” samt en ivrigt påhejande restaurangchef: ”Gör det H! Vi behöver inkomsterna!”

Min vän är en vänlig man, och bör inte använda sådana ord som han faktiskt använde så jag återger endast andemeningen i hans uttalande.

”Gör det själv!”

I det här scenariot fick han sparken för arbetsvägran och hamnade framför Lidl, med dånet från flashbackarna som rusade mot honom med erotiska fantasier.

H var lite nere efter vårt samtal, så jag försökte sätta en positiv spinn på det. Jag rådde honom att avsluta sin utbildning, hitta ett jobb han gillar och att rida pinnen hela vägen till pensionen. Då blir det blöjor och hur tajt något är spelar mindre roll.

H muttrade något om champagnekork.  Jag påpekade att i alla scenarier hade han något infört i ändalykten. Och det är ju en vishet i sig inte sant?

”Genom livet kommer du ha trä i röven vare sig du vill eller inte, men en klok människa väljer något litet”

H gillade inte vår konversation. Han krävde en förklaring på hur vi hade gått från penntroll till honom. Jag hade inget svar, men det var ett underhållande samtal.