Nu ska vi skratta!

Humor är en viktig del i livet. Har man tur så är det bra humor. En kavalkad av Monthy Pythoneska situationer och George Carlinska personligheter. När man har sådant med sig i ryggsäcken kan man gå skrattande till jobbet, skrattande i sängs och gråtandes till banken. För allt kan inte skrattas bort men nog fan kan vi göra ett försök.

Så är det med bra humor.

Men de flesta av oss får nöja sig med dålig humor. Min vän F jobbar i butik och har fått så många ”Vill den inte scanna? Då är den ju GRATIS! Hö hö” kastade i ansiktet att han på något sätt byggt upp en skyddsmur av dålig humor, mest ordvitsar, som han i tid och otid bombardersr omvärlden med samtidigt som han är på det klara med att det ÄR dålig humor och lider av den, han säger att han inte gör det men jag vet att den jäveln ljuger.

Hans stora irritation med sina kunder gör mig gott, ty skadeglädjen är också en del i att fnittra när världen är som den är.

Loppishumor är också en konstig genre av dålig humor, man pekar på den fulaste prydnad man kan hitta och vänder sig till sin kompis. ”Kolla, en likadan som du har!” och medan din vän blir lite röd om öronen får du en varm känsla i din mage. Zing!, liksom.

Galghumor är som en flotte man klamrar sig fast vid när livet är riktigt mörkt. Jag har själv ställt mig på en begravning och deklarerat att ”Soundtrack borde fan vara olagligt på begravningar! Vänta bara, era jävlar, när jag trillar av ska jag ha både Lasarettvisan* och You can let go,daddy på repeat på högsta volym, ni kommer böla så ni får åka in till plåsterkåken för vätskeersättning!”

De runt omkring skrattade, inte för att jag var särskilt rolig, utanför att det var mycket bättre än alternativet.

Ja se humor. Man kan använda den till mycket och den bereder oss stor glädje.

Men ibland är den förbannat onödig. Som exempel kan nämnas att man står i kön för att checka in på en flygplats. Man är så glad att man äntligen ska ut och flyga, ut med polarna och göra världen osäker. Mitt tips är dock att inte börja där och då. För när du står där och personalen frågar dig om du har några farliga föremål i väskan så är det, där och då, förbannat dumt att flina och hinta att man har en bomb där. Flygplatspersonal har humor, men just när det handlar om sprängmedel är de lite känsliga.

Kjellbergs Kuriosum tipsar: Vänta tills du ligger vid hotellpoolen med en kall bira bredvid dig, då och först då kan du utbrista ”Fan grabbar! Jag skulle sagt att jag hade en bomb i väskan när vi var på Arlanda.”

För gör du på det sättet finns det bara en reell risk att dina kamrater kallar dig idiot, vilket kanske är lättare att ta på semestern än att inte få flyga. Alls. Någonsin.

Bara en idé.

*Lasarettsvisan är för övrigt bland de sorgligaste sångerna som någonsin gjorts och Kuriosumet avråder bestämt att lyssna på den eller ens läsa texten om du inte vill böla tarmarna ur dig.