Onsdagsobservationer

Så har det hänt. Efter att i ha lallat runt som dekadent student under alldeles för lång tid har jag åter igen återvänt till vad som populärt brukar kallas den grå massan av löneslavar.

Likt Personliga Persson sitter jag i överock, handskar och hatt och låter mina tankar vandra. Dessa tankar går som bekant precis var de vill och ingen kan gissa sig till vad för slags tankar jag hade, vilket är bra’de.

Mest för att jag ägnar orimlig tankekraft åt mina medresenärer. Så som kompisana/syskonen/paret (osäker på exakt natur) som brukar åka med mitt tåg. Under 2 veckor har jag sett dem tillsammans cirka 3 gånger.

Övrig tid har jag sett den ena eller den andra sitta klistrad med telefonen vid örat och, likt en amerikansk soldat i Vietnam som desperat skriker in i sin radio efter förstärkning, ropa att den icke närvarande hälften ”måste gå upp och komma till skolan annars..”. Efter annars brukar det ändra sig lite, men båda två använder just ”gå upp och komma till skolan”.

Jag tycker det är fint att kidsen peppar varandra, det är fan ingen som peppar mig om morgonen. Om man inte räknar de gångerna Kvinnan slår mig i mellangärdet md knuten näve och väser att mitt alarm ringt 3 gånger. Hon verkar inte acceptera mitt system att gå upp vid 4e ringningen utan är mer inne på att gå upp vid första larmet och sluta störa henne. Men hon vänjer sig nog vad det lider.

Den andra punkten i vårt persongalleri är Hörlurs-Hasse. Hörlurs-Hasse är en äldre man som införskaffat ett par Beats by Dre och lyssnar på musik så det står härliga till. Även jag tycker om att peta in lurarna ibland och bara flyta bort, men Hörlurs-Hasse nöjer sig inte med detta.

Hörlurs-Hasse tycker så mycket om musiken att han vill dela den med sina medresenärer. Därför väljer han allt som oftast att sjunga med. Inte jättehögt, inte jättebra och definitivt inte med korrekt sångtext, men tillräckligt intrusivt för att ”Shubani do do laaav heeeeya” ska fastna i din hjärna.

Men jag kan sympatisera. Vem har inte funderat på att dra en Tobey Mcguire-dans från Spider-Man 3 när man är på bra humör? Så jag unnar Hörlurs-Hasse att vara lite glad. ”Shubani on, you crazy diamond!” så att säga.

Så resorna är inte tråkiga, utan mest märkliga, men det ger mig något att tänka på när nedsnöade kranskommuner skymtar förbi genom tågets fönster.

Jag har ännu inte utvecklat Personliga Perssons vana att köpa en 75a brännvin var dag, ej heller spöar jag Kvinnan med dunder och brak. Jag tror jag skippar det senare helt då man inte vill kopiera mäster Cees allt för mycket. F försäkrar mig dock att man får ta sig lite brännvin på fredag även om man inte heter Persson, så det får jag kolla upp.

Således har jag kommit tillbaka till arbetslivets kalla famn, men lite värme sprider sig ändå såhär i juletid.

God Jul, mina bekanta!

Kyligt eller Jack Frost kan dra åt helvete!

Det är kallt. Riktigt kallt. Rent är ärkedjävulskt kallt. Och inte bara därute, tack vare Sigtunahems liberala tolkning av lämplig inomhustemperatur är det kallt i lägenheten också. Jag kan även ge mig fan på att det är kallt i deras hjärtan också, ledningen ser ut som något triumvirat av Kato, Snödrottningen och Voldemort som sitter och gnider guldmynt tillsammans för att hålla sig varma, och med tanke på hyressättningen lär de kunna hålla sig varma ända fram till juli, 2321.

Man får inte valuta för hyran hos Sigtunahem, är dit jag vill komma.

Men det är ingen som höjer på ögonbrynen när jag som svensk man i medelåldern gnäller på att det är kallt. Det förväntas av mig, nästan så att det krävs av mig för att jag ska få kalla mig själv svensk. Och jag gör ingen besviken utan gnäller med de bästa. Skickar svador mot Kung Bore och spottar efter Jack Frost när jag står vid busshållplatsen.

Men igen, just detta år har det ju inte blivit så och jag börjar sakna det lite.

Jag hatar ju fortfarande kylan, tro absolut inget annat. Jag hatar den och kräver att ansvarig instans kompenserar mig på lämpligt vis! Men jag skulle inte ha så mycket emot att få åka in på den där kalla jävla bussen som alltid åker i diket just den tiden jag ska åka och det kalla jävla pendeltåget som aldrig går på tid när det är snö och bara träffa EN person ansikte mot ansikte som inte är Kvinnan eller Anhanget. Vi kunde gnälla på kylan tillsammans.

Men håll i och håll ut som det heter. ”Pip pip and a stiff upper lip and also argue about vaccines with the resten av EU”.

Men det kommer bli bättre. Vaccinet kommer att rulla på, kylan kommer dra sig undan och sommaren kommer igen. Och då kan vi träffas för att gnälla på hur jävla varmt det är och längta efter vintern så vi får lite svalka. Bussarnas motorer kommer bli överhettade just den tid jag ska åka och pendeltågen kommer inte gå på tid på grund av solkurvor i spåret. Men då kan jag åka in till stan, sätta mig på en uteservering med några bekanta som ursäktar att jag kommer sent, för de vet ju hur det är. Tillsammans kan vi ta en öl och gnälla på värmen tillsammans.

Storslaget.