Bohagsmod

Alla vill ju vara modiga. Att kunna,utan att tveka, svara ”ja” när någon undrar om man står pall för motgångar.

Och alla vill ju också ha någon form av bevis för sitt mod, både för sig själv och andra. Medaljer, troféer eller vad som helst egentligen som en fysisk affirmation av din tapperhet.

För min och Kvinnans del är det en soffa.

Jag vet att ni ler åt detta men låt mig förklara. Vi har under flera år haft mörka soffor, svart tyg i en nyans som verkar suga åt sig ljus och bara bli mörkare med åren. När inte heller det blev hållbart gav vi upp och annekterade svärfars skinsoffor. Lätt att torka av när det yngsta anhanget bestämt sig för att använda ostsås som fingerfärg, eller det äldre ”råkat” spilla nagellack.

Skinnsoffan har varit en bra trotjänare, men den blev skröplig och det var dags för nya don.

Jag ska inte säga att vi var modiga direkt, det ska jag inte. Vi tittade på skinnsoffor, på djupsvarta tygsoffor. Men någonstans kände vi att nu var det nog. Det var dags att ha mod.

Modet att lita på anhanget och på oss själva. En ljusgrå historia kom in i våra liv. Jag var nöjd för att man kunde sova i den, Kvinnan var nöjd för att den passade tapeten.

Det höll i 2 timmar innan första fläcken anlände och det var faktiskt inte anhangets fel. Det var jag som, likt karaktären i en zombiefilm som skjuter sin kamrat hellre än att lämna honom att dö för de slemma monstren, tappade en bit choklad från en glassbåt ned på det obefläckade tyget.

Jag var där direkt, putsade och torkade. Chokladen försvann men nog fan var nyansskillnaden ett faktum. Fler fläckar följde de kommande dagarna. Kvinnan hade redan börjat leta mörkare klädsel åt vår nya inneboende.

Det var när yngsta anhanget kräktes och Kvinnan uppvisade sina moderskänslor genom att utbrista ”Aaaakta soffan!” som saken blev ställdes på sin spets. För ungen missade faktiskt soffan helt! Som en vomeringens Robin Hood prickade hon hela kaskaden i en för ändamålet avsedd hink och det ljusgråa tyget stod helt oblemerat.

Det var då jag kom till insikt att det kunde fan vara värre än nyansskillnader och beslöt mig för att vara modig. Okej, den kanske inte är jämnt ljusgrå över hela klädseln men det ligger iallafall inga forna spyor i den.

Vi behåller den ljusgrå klädseln, jag kallar det för Punk Chic-nyans.

Förnekelse är också en form av mod.

Snacka med Björnarna

En av mina favoritböcker när jag var liten var Den Krångliga Kråkan. Hellsings språk tilltalade mig oerhört och att som 6-åring förstå det roliga i

En kråksyster sjöng en sång: Krax kråhå….!

men det fina i den kunde ingen förstå

var förstås lite mat för egot, eftersom det verkade segla över huvudet på mina jämnåriga kompisar. Men så var det när man var amatörmässig nörd redan tidigt i livet.

Kvinnans favoritbok när hon var liten var Guldlock och de Tre Björnarna.

Jag har inte frågat henne eller hört någon som kände henne när hon var liten säga det, utan har som en Sherlock Holmes tittat på de överväldigande bevisen och berättar det nu för er, lite självgott puffandes på en pipa.

Ni förstår, vi skulle ha en ny soffa. Så för enkelhetens skull åkte vi till IKEA, jag vet, rena döden för parrelationen men vissa offer behöver göras. Som jag redan avhandlat har vi lite olika approach till det där med IKEA, men nu åkte vi alltså dit tillsammans.

Jag visste vad vi behövde. 305 cm, schäslong, överkomligt pris, inte en ljus färg (allvarligt, Anhanget blir äldre men de är fortfarande barn, kritor är en reell riskfaktor i några år till), om möjligt med lite breda armstöd. Det tog 3 minuter att hitta en kandidat.

Då började Guldlock opponera sig. Den soffan var för hård, en annan för mjuk. Tror ni att den tredje vi tittade på var preciiiis rätt? Absolut inte för den hade ”fel nyans” av mörkblå!

För spetsig, för låg, för hög, för liten, för stor, förfärlig.

Till slut pressade jag fram att ”Du vet väl att björnarna åt upp ungjäveln i originalsagan?”

Kvinnan frågade ”Va?”

Jag sa inget mer. Plockade upp Anhanget som stod och beundrade en utomhusmöbel eller något, tog en korv (för oavsett humör hoppar man inte bara över IKEA-korven), och lämnade IKEA utan soffa denna gång. Kvinnan fick ett torkställ som tröstpris.

Anhanget förhörde sig om soffan, varför blev det ingen?

”Snacka med björnarna, barn.” svarade jag ”Snacka med björnarna.”