Fredag? Ack, det var allt för länge sedan!

Har ni någonsin funderat, alltså på riktigt funderat, ”sitta ned på en klippa, blicka ut över havet och sitta så stilla att måsarna landar på dig”-funderat över veckodagarna?

Måndag

Den första dagen på veckan, Månes dag, många tror att det är den värsta men så är det inte riktigt. Missförstå mig rätt, den ÄR hemsk, vämjelig, vidrig, oönskad och älskad av ingen, men däri fyller den en funktion! Måndagen finns för att signalera till ditt väsen att något börjar, och det är bara att ta tjuren vid hornen och gå framåt. Passa gärna på att låta allt gå fel redan på måndagen; missa tåget, hamna i bilkö, släng fel papper i dokumentförstöraren och slå ut fel vägg på bygget. För då har du klarat av all veckans skit redan på måndagen och kan därefter njuta av din arbetsvecka.

Tisdag

Veckans andra dag, enligt medeltida tradition en lämplig dag att starta krig på om man nu känmer för det. Men för oss i den grå massan som inte känner för att starta krig fungerar den mest som en buffert. Måndag och Tisdag är tjenis med varandra, men emedan Måndag sparkar dig i magen och snor dina lunchpengar, hjälper tisdag dig upp, ber lite tafatt om ursäkt för sin kamrat och pekar på det faktum att det går framåt, det blir lite bättre för varje dag och håller vi bara ut lite till så kommer vi till:

Onsdag

Onsdag är som helgens uppkäftige lillebror som verkligen vill göra allt ballt som storesyskonen gör, men vågar bara i mindre skala. Därav att man kan ta sig ett glas redan här, men tar man mer än 3 börjar folk titta snett på en i fikarummet. Och denna tradition tackar vi 1800-talets alla kvinnor ur det lägre samhällståndet för, ty utan pigorna hade smeknamnet lillördag aldrig kommit till! Men även om man inte firar någon lillördag (kanske sitter du i ett dragit ridhus och tittar på när anhanget rattar havremoppe som exempel taget ur luften) så är det fina med Onsdag att när du äter middag är det närmare helgen än Måndag.

Torsdag

Men först ska du förbi den här jäveln.

Den värsta på hela veckan. Den mest menlösa dagen som inte fyller någon funktion annat än att vara i vägen för helgen. Oönskad sitter den där, som en Måndags-wannabe men utan Måndagens auktoritet och finess, och vältrar sig i det faktum att den hindrat oss från att njuta helgens gunst. Fy fan för Torsdag!

Om man inte gillar ärtsoppa med pannkaka till efterätt, och det gör jag, så det är EN bra grej med Torsdagen men that’s it!

Fredag, Lördag och Söndag

Åh go vänner! Det här gänget vet vad som gäller!

Fredag är som en sådär lagom cool snubbe som fortfarande har kvar någon form av pliktkänsla, ” Nä, men vi ska väl göra klart först, skynda dig nu så har vi kul sen, och så kan vi äta något riktigt gott för att vi varit så duktiga!”.

Lördagen är bara helt på din sida. ”Vad vill du göra? Knäcka en bärs? Sova lite extra? Eller jag vet, du kan måla klart den där tavlan som du tänkte, eller inte. Du bestämmer, polarn, jag hänger bara på.”

Söndagen är till för att milt förbereda dig på en ny vecka. ” Mjaha, nu har du haft roligt väl, ähäum…men det kanske är dags att ta sig i kragen…okej då, du får sova lite till men sen så…jaha..jo du kan väl kanske få titta på film hela dagen bara du…..eh njaeeja ja du får väl äta en god söndagsmiddag också men sedan är det banne mig läggdags för du ska upp tidigt i morgon!

Och någonstans under dagen, eller dagen därpå, blir man varse om att Söndag hade rätt.

Om undantag

Naturligtvis finns det undantag, röda dagar, klämdagar, fettisdagar och dylikt som kastar om algoritmerna i standardveckan. Och visst, det finns ju andra människors sätt att se på hur en vecka är uppbyggd, vilket dessa människor gärna får.

Till saken hör dock att de har fel och jag har rätt.

Hörs nästa vecka!

Det Analoga Arkivet: (Sex)Robotrevolution

Nu är det stressigt i livet, det är då Kjellberg gräver bland sina papper och under strata av avfärdade idéer hittar guldkorn att dela med sig av i Det Analoga Arkivet! Jag har ju en, i detta nu ganska vilande förutom gästspel från Kurt, YouTube-kanal. Till denna YouTube-kanal skrev jag ofta, ibland, vid särskilda tillfällen manus. Vid ännu mer sällsynta tillfällen skrev jag dem på ett papper istället för i Word eller på mobilen. På den tiden jag fortfarande hade tiden att ta en lunchöl läste jag ibland tidningen och snubblade över denna artikel. Tankarna virvlade i mitt huvud, och jag började fabulera….

Inte alla videor kommer handla om sex. Men den här videon handlar om sex.

Eller något liknande. Ni förstår, jag satt på puben och läste en tidning när jag fick syn på en debattartikel skriven av Sveriges Kvinnolobby där de hävdade att vi behöver en lag mot sexrobotar.

Varför?

För att de framhäver objektifieringen och dehumaniseringen av kvinnor. Jag kan tycka att de borde verka MOT dylika då all energi som läggs på objektifiering och sexualisering riktas mot…ni vet…objekt. Sexleksaker.

Men jag vet inte, det är bara vad min magkänsla säger så jag kan ha fel. Rätt eller fel, Lobbyn tar sig an det på ett mycket konstigt sätt. Som artikeln är skriven är det inte faktumet att robotar objektifierar kvinnor eller att de kan programmeras till att vara ovilliga (Varför?) som är problemet.

Nej, Problemet är att ungefär 80% av alla människor kommer äga en sexrobot inom 30 år.

80%. Inom 30 år. ”Jävlar!” tänkte jag ”Det här har gått längre än jag trodde”. Här krävs efterforskning.

Så för er, mina kära vänner och alla andra som kan tänkas titta, påbörjade jag en uttröttande session på PornHub. Jag vet vad ni tänker, och jag tänkte det också. Men jag hade mycket fel.

JA, du KAN köpa en docka (INGEN ROBOT) gjord efter dina specifikationer men saken är den, det är bara en docka. Du poserar den, du sätter på den och den bara ligger där för det är en jävla docka! Det är inte sexigt, det är läskigt. Det får dig att tänka på tanten som grävde upp 27 skelett och hade i lägenheten för spontanorgier. Och den docka som faktiskt rörde på sig såg ut som om den skulle slita av hårde Helge varje gång, plus att den låter som en sjuk chicada.

Hur fan tror Sveriges Kvinnolobby att 80% av alla människor vill äga en sån sak?

Är…Är det jag? Ligger jag efter i tiden? Är det det här folk vill ha nu? Jag menar, anta att du är på en bar, och du träffar en riktigt snygg tjej, jag menar varje del av henne från sinne till kropp verkar skapad för dig, det slår gnistor, du tar med henne hem och hamnar i sovrummet. Och hon bara ligger där i sängen och säger en av tre fraser med överdriven röst. Är det det som är drömmen? I så fall är jag gammal.

Och dessutom, var ska du förvara din robot? Det är en jävla skillnad mot att förvara en dildo eller fleshlight i strumplådan.

Lägga en under sängen? Ställa in den i städskåpet bredvid dammsugaren? Eller ska man bara sätta den i soffan när den inte är i bruk? Kommer vi få vänja oss vid att sexleksaker är en del av dekoren?

”Oj, har du besök Johan?”

”Nä, de är bara min sexrobot, jag kallar henne Marie”

”Ooookej…”

Och ungarna sen. Att hitta mammas ”lasersvärd” är väl mest lite pinigt för mamma. Men om de hittar en manlig sexrobot med 30 cm dolme i en garderob kommer det skapa lite barndomstrauman. Ni lär inte kunna bortförklara den som någon exotisk klädhängare direkt.

Jävlar, om Lobbyn har rätt och det är framtiden, då hoppar jag helst av här.

Om ni hellre hör min väna stämma läsa texten för er, förvisso på engelska, så finns videon här. Så vad kan man säga om Kjellbergs åsikter från förr? Ganska mycket om vissa saker men i just det här fallet såhär 2 år efteråt vet jag inte om inte sexdockeköparna hade en poäng. De var liksom först med social distansering. En powerwash med handsprit när man var klar och man var den mest coronasäkre singelmannen i landet. Fast det fanns ju andra små aber i beslutet om att köpa en sexdocka som, i min mening, inte blivit besvarade under dessa 2 år. Så jag tror jag upprepar min tanke att om en förväxt Barbiedocka är framtiden inom sexuell hälsa, hoppar jag nog helst av.

Allvarets stund

Varför är du inte allvarlig?

Du kan inte skriva något lite mer seriöst?

Måste du tramsa om allt?

Skulle du inte hellre vilja förmedla något viktigt?

Rolig feedback från tråkiga människor. Det korta svaret är naturligtvis ”Nej, det har jag inte lust med”.

Det lite längre svaret är” NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!”

Förlåt, jag kunde inte låta bli att skoja till det lite. Det lite längre svaret är att jag anser att det finns alldeles för många allvarliga människor i världen just nu, inte minst inom bloggsfären.

”Ånej, rasismen normaliserar”

”Kommunismen infiltrerar!”

”Döden andas i din nacke just nu!”

”Såhär lever jag i misär med min obotliga sjukdom”

”ÄT RÄTT”

”LEV RÄTT”

”TÄNK RÄTT”

Och alla tycker att just de är allvarligast och tänker mest rätt. Och det kanske de gör, vad vet jag? Men saken är den att jag inte ens har lust att kasta min hatt in i ringen (och det är en tjusig hatt som skulle förgylla vilken ring, hexagon eller grop som helst) för det finns på tok för många allvarliga människor i världen.

Det kan vara bra att vara allvarlig, och det är bra att synliggöra fel och missförhållanden som människor kanske inte tänkt på, men måste var och varannan stavelse i våra liv handla om detta? Finns det inte plats någonstans för penntroll som analog för att min kompis ska bli analt penetrerad så fort han skaffar ett nytt jobb? Istället för ytterligare en domedagsprofet kan väl någon sitta precis nedanför berget och berätta om den gången då Kvinnan till slut gav upp sina drömmar om en köksmandolin när hon upptäckte att den förvandlade en kyckling till hundmat? Kan inte ett PYTTEPYTTELITET hörn av nätet få vara bara flams och trams, utspottat kaffe och tunga utandningar genom näsan?

Det tycker iallafall jag.

Och därför vänder jag mig till er som sagt de första raderna till mig på senare tid och även till er som håller med dessa i tysthet. Jag vill att ni reser er upp, går in på toaletten på jobbet, det är betalt arbetstid men skit i det, in på toan bara. Där vill jag att ni tittar i spegeln, ser djupt in i era gravallvarliga ögon och säger till er själva: ”Jag är en tråkig jävel som ser världen på ett jävligt tråkigt sätt. Och det är okej, för någon måste göra det med.”

Sedan tar ni ett djupt, allvarligt andetag.

Sedan tar ni er själva i kragen och drar er själva närmare spegeln, så att ni är nästipp mot nästipp med er själva. Sedan väser ni GRAVALLVARLIGT fram orden ”Men sluta för i flygande helvete gnälla på de som försöker vara åtminstone lite roliga i den här förbannat allvarliga världen.”

Efter det kan ni gå hem en timme tidigt och seriöst reflektera över hur lustiga ni såg ut när ni handgripligt skällde ut er själva på jobbtoaletten.

Jag ser det för min inre syn och jag skrattar nästa ihjäl mig, allvarligt.