Varför världen verkar vämjelig, 3 orsaker

Det är konstigt det som händer i världen. Man kan gå helt oförhappandes och plötsligt som genom ett trollslag förvandlas din tillvaro till ett mörkt mål av osäkerhet, motvilja och rent äckel mot omvärldens utveckling.

Igår var det fettisdagen. En dag då man, om man är pursvensk, med glädje äter en ganska tråkig bulle med grädde och mandelmassa. Vill man vara riktigt avancerad kan man hälla mjölk på, ha i kanel, röra runt, stavmixa och injicera i armen. Få till ett riktigt semmelrus, om ni är med på hur jag tänker.

Hur du än väljer att inta din semla är det, om man är rättrogen och ren, en ganska tråkig bulle med grädde och mandelmassa i.

När förändringen började brydde sig ingen nämnvärt. Kanske bytte man ut grädden till chokladmoussé eller fyllningen till vaniljkräm, och det var väl inte så farligt. Sen bytte man ut bullen till ett tacobröd, eller gjorde en varmkorv av det hela. Åh, så skojigt och innovativt det var!

Valde vän av ordning att påpeka att en semmelwrap banne mig inte var en semla så fick denne höra att han var negativ, en bakåtsträvare eller så fick man frågan varför man över huvud taget brydde sig? Och ingen kunde inte riktigt svara på varför man var så envis om att den ganska tråkiga bullen skulle serveras med just grädde och lite mandelmassa, så man lät saken bero.

Och med åren blev det värre. Semmelmunkar, semmelkladdkakor i långpanna, lakrits(!)semlor, raw food semla, churrosemla, glutenfri JÄVLA semmelrulltårta!

Den minsta, i dubbel bemärkelse, förbrytaren torde vara minisemlan. Okej, Ture Sventon hade minisemlor redan på de gamla grekernas tid men han gjorde dem ju stora igen! Visa mig det café eller hobbybagare som kan göra om det konstycket så ska jag tänka om, men innan dess stjäl dessa konditörskleptomaner bara folkrätten att äta en NORMALSTOR ganska tråkig bulle med grädde och lite mandelmassa.

Ni tänker nu att jag ska lugna ned mig, ni kan inte se vad grejen är om någon vill lägga till en twist på dessa bakverk. Låt mig då slita åt mig min proverbiala arm och vråla tillbaka att just för att ingen brydde sig så jävligt så har vi fått galenskaper som dessa i år:

Ser ni dem?! Skagen. Rörs. Semla. Det där, mina vänner och belackare, är en satans smörgås och inget annat. Säkerligen mycket god för, kom igen, skagenröra. Men likväl ingen semla!



Min fasta övertygelse är att världsbilden de senaste åren beror på 3 saker:



1. De sköt Harambe.
2. Melodifestivalen har deltävlingar.
3. Alla jävlar som ska vara så ”kreativa” med sina semlor.


Det kan inte alltid vara fel med bara en ganska tråkig bulle med grädde och lite mandelmassa i.

Mer stillsamt om inte annat.

Allvarets stund

Varför är du inte allvarlig?

Du kan inte skriva något lite mer seriöst?

Måste du tramsa om allt?

Skulle du inte hellre vilja förmedla något viktigt?

Rolig feedback från tråkiga människor. Det korta svaret är naturligtvis ”Nej, det har jag inte lust med”.

Det lite längre svaret är” NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!”

Förlåt, jag kunde inte låta bli att skoja till det lite. Det lite längre svaret är att jag anser att det finns alldeles för många allvarliga människor i världen just nu, inte minst inom bloggsfären.

”Ånej, rasismen normaliserar”

”Kommunismen infiltrerar!”

”Döden andas i din nacke just nu!”

”Såhär lever jag i misär med min obotliga sjukdom”

”ÄT RÄTT”

”LEV RÄTT”

”TÄNK RÄTT”

Och alla tycker att just de är allvarligast och tänker mest rätt. Och det kanske de gör, vad vet jag? Men saken är den att jag inte ens har lust att kasta min hatt in i ringen (och det är en tjusig hatt som skulle förgylla vilken ring, hexagon eller grop som helst) för det finns på tok för många allvarliga människor i världen.

Det kan vara bra att vara allvarlig, och det är bra att synliggöra fel och missförhållanden som människor kanske inte tänkt på, men måste var och varannan stavelse i våra liv handla om detta? Finns det inte plats någonstans för penntroll som analog för att min kompis ska bli analt penetrerad så fort han skaffar ett nytt jobb? Istället för ytterligare en domedagsprofet kan väl någon sitta precis nedanför berget och berätta om den gången då Kvinnan till slut gav upp sina drömmar om en köksmandolin när hon upptäckte att den förvandlade en kyckling till hundmat? Kan inte ett PYTTEPYTTELITET hörn av nätet få vara bara flams och trams, utspottat kaffe och tunga utandningar genom näsan?

Det tycker iallafall jag.

Och därför vänder jag mig till er som sagt de första raderna till mig på senare tid och även till er som håller med dessa i tysthet. Jag vill att ni reser er upp, går in på toaletten på jobbet, det är betalt arbetstid men skit i det, in på toan bara. Där vill jag att ni tittar i spegeln, ser djupt in i era gravallvarliga ögon och säger till er själva: ”Jag är en tråkig jävel som ser världen på ett jävligt tråkigt sätt. Och det är okej, för någon måste göra det med.”

Sedan tar ni ett djupt, allvarligt andetag.

Sedan tar ni er själva i kragen och drar er själva närmare spegeln, så att ni är nästipp mot nästipp med er själva. Sedan väser ni GRAVALLVARLIGT fram orden ”Men sluta för i flygande helvete gnälla på de som försöker vara åtminstone lite roliga i den här förbannat allvarliga världen.”

Efter det kan ni gå hem en timme tidigt och seriöst reflektera över hur lustiga ni såg ut när ni handgripligt skällde ut er själva på jobbtoaletten.

Jag ser det för min inre syn och jag skrattar nästa ihjäl mig, allvarligt.