Det Analoga Arkivet: (Sex)Robotrevolution

Nu är det stressigt i livet, det är då Kjellberg gräver bland sina papper och under strata av avfärdade idéer hittar guldkorn att dela med sig av i Det Analoga Arkivet! Jag har ju en, i detta nu ganska vilande förutom gästspel från Kurt, YouTube-kanal. Till denna YouTube-kanal skrev jag ofta, ibland, vid särskilda tillfällen manus. Vid ännu mer sällsynta tillfällen skrev jag dem på ett papper istället för i Word eller på mobilen. På den tiden jag fortfarande hade tiden att ta en lunchöl läste jag ibland tidningen och snubblade över denna artikel. Tankarna virvlade i mitt huvud, och jag började fabulera….

Inte alla videor kommer handla om sex. Men den här videon handlar om sex.

Eller något liknande. Ni förstår, jag satt på puben och läste en tidning när jag fick syn på en debattartikel skriven av Sveriges Kvinnolobby där de hävdade att vi behöver en lag mot sexrobotar.

Varför?

För att de framhäver objektifieringen och dehumaniseringen av kvinnor. Jag kan tycka att de borde verka MOT dylika då all energi som läggs på objektifiering och sexualisering riktas mot…ni vet…objekt. Sexleksaker.

Men jag vet inte, det är bara vad min magkänsla säger så jag kan ha fel. Rätt eller fel, Lobbyn tar sig an det på ett mycket konstigt sätt. Som artikeln är skriven är det inte faktumet att robotar objektifierar kvinnor eller att de kan programmeras till att vara ovilliga (Varför?) som är problemet.

Nej, Problemet är att ungefär 80% av alla människor kommer äga en sexrobot inom 30 år.

80%. Inom 30 år. ”Jävlar!” tänkte jag ”Det här har gått längre än jag trodde”. Här krävs efterforskning.

Så för er, mina kära vänner och alla andra som kan tänkas titta, påbörjade jag en uttröttande session på PornHub. Jag vet vad ni tänker, och jag tänkte det också. Men jag hade mycket fel.

JA, du KAN köpa en docka (INGEN ROBOT) gjord efter dina specifikationer men saken är den, det är bara en docka. Du poserar den, du sätter på den och den bara ligger där för det är en jävla docka! Det är inte sexigt, det är läskigt. Det får dig att tänka på tanten som grävde upp 27 skelett och hade i lägenheten för spontanorgier. Och den docka som faktiskt rörde på sig såg ut som om den skulle slita av hårde Helge varje gång, plus att den låter som en sjuk chicada.

Hur fan tror Sveriges Kvinnolobby att 80% av alla människor vill äga en sån sak?

Är…Är det jag? Ligger jag efter i tiden? Är det det här folk vill ha nu? Jag menar, anta att du är på en bar, och du träffar en riktigt snygg tjej, jag menar varje del av henne från sinne till kropp verkar skapad för dig, det slår gnistor, du tar med henne hem och hamnar i sovrummet. Och hon bara ligger där i sängen och säger en av tre fraser med överdriven röst. Är det det som är drömmen? I så fall är jag gammal.

Och dessutom, var ska du förvara din robot? Det är en jävla skillnad mot att förvara en dildo eller fleshlight i strumplådan.

Lägga en under sängen? Ställa in den i städskåpet bredvid dammsugaren? Eller ska man bara sätta den i soffan när den inte är i bruk? Kommer vi få vänja oss vid att sexleksaker är en del av dekoren?

”Oj, har du besök Johan?”

”Nä, de är bara min sexrobot, jag kallar henne Marie”

”Ooookej…”

Och ungarna sen. Att hitta mammas ”lasersvärd” är väl mest lite pinigt för mamma. Men om de hittar en manlig sexrobot med 30 cm dolme i en garderob kommer det skapa lite barndomstrauman. Ni lär inte kunna bortförklara den som någon exotisk klädhängare direkt.

Jävlar, om Lobbyn har rätt och det är framtiden, då hoppar jag helst av här.

Om ni hellre hör min väna stämma läsa texten för er, förvisso på engelska, så finns videon här. Så vad kan man säga om Kjellbergs åsikter från förr? Ganska mycket om vissa saker men i just det här fallet såhär 2 år efteråt vet jag inte om inte sexdockeköparna hade en poäng. De var liksom först med social distansering. En powerwash med handsprit när man var klar och man var den mest coronasäkre singelmannen i landet. Fast det fanns ju andra små aber i beslutet om att köpa en sexdocka som, i min mening, inte blivit besvarade under dessa 2 år. Så jag tror jag upprepar min tanke att om en förväxt Barbiedocka är framtiden inom sexuell hälsa, hoppar jag nog helst av.

Att flytta

Medan Kvinnan och jag kämpar för att förflytta hela vårt bohag till nya lokaler och samtidigt försöker se till att Anhanget är mätta, glada och vid liv försöker Kurt (Eller Gustaf-Carl Högstjärna som han numera hävdar att han heter sätta sina egna planer i verket. Han är numera rustad med slips och skjorta, men räcker det när han stöter på patrull?

Stressat och familjesäkert pynt

Vi har redan avhandlat att Kvinnan gillar att pynta. Till jul, till halloween och även till påsk.

Alla Hjärtans Dag har hittills hållit sig opyntad men jag vet, om ni ursäktar ordvitsen, i hjärtat att en dag dränks min tillvaro i rosa hjärtan och bevingade grisar med hjärtepilar.

För att stävja detta till en hanterbar nivå har jag vid samlivets förhandlingsbord lagt fram följande klasul.

”KVINNAN får inhandla vilken prydnad som helst till vilken högtid som helst förutsett att sagda prydnad uppvisar ett yttre sken av stupiditet, stress eller uppenbar brist på livsvilja” (Inköpslagen 2012:34 Tillägg 2013:365)

Ni som tittat på mina julkalendrar har genom detta fått stifta bekantskap med Shauwn den missanpassade renen, som sin bristande livsvilja till trots genomfört sina uppgifter både på YouTube och under granen med bravur.

Dock har hon haft svårt med påskpyntet då ”sött” verkar vara ledordet när nämnda högtids pynt designats. Men nu har hon lyckats och vi får genom många år stifta bekantskap med RC, Retard Chicken.

Notera den stressade blicken och fjäderdräkten som ser ut att ha blivit överkörd av flertalet lastbilar. Vi välkomnar RC hem till det allmänna kaoset.

Kan jag reklamera det här?

Reklam. Detta tingens propaganda som jag avskyr så pass mycket att jag flydde reklam-TV så snart jag fick möjligheten.

Men märk väl att jag inte är någon mediasnobb, jag konsumerade TV-serier på VHS och DVD, gick i lång väntan på att nästa säsong av Andromeda skulle komma till gamla Svedala för jag vägrade slå på TV4.

Mitt reklamhat blev större när mitt föräldrahem fick digital TV någon gång precis efter de avlägsnaste delarna av Peru, men åtminstone lät Cartoon Network hela program kika förbi innan de tryckte in reklam för en ny docka eller radiobil.

Nu för tiden, tack vare streaming och adblocks, väljer jag ofta själv när jag ser reklamen. Det brukar ofta vara när Kvinnan har fjärrkontrollen, då hon äger en sjuklig fascination för det. Otaliga är gångerna jag nästan gråtandes har fått böna och be ”Tryck på hoppa över annons!” innan någon reaktion väckts.

Den enda reklam jag någorlunda förlåter är 5 sekunders-reklamer i början på vidos på YT. Där såg jag häromdagen en sådan reklam.

Det började med ett par som kastade sig i varandra armar, sedan en gammal man som skrattandes kramade om ett barn.

Sedan en text där det stod Vi kommer kramas igen. Jag hann tänka att vilket fint budskap egentligen, vad positiv jag känner mig.

Sedan dök loggan för Zalandoo upp, jag blev deprimerad och bitter istället.