Åh, PETA! Ni är alla skribenters räddning när varken Anhang eller Kvinnan har den goda smaken att göra något roligt eller dråpligt.
Från att aktivt gå i krig mot små plastgubbar eller ta livet av majoriteten av djuren ni omhändertar, och jag använder omhändertar väldigt löst, kan man år efter år lita på att PETA ska komma med alla djurskyddsföreningars samlade idioti.
Missförstå mig inte. Jag anser att man ska vara snäll mot djur. Innan de hamnar i en coq au vin skall hönsen få gå fritt på en gård och sprätta, innan grisen tjänstgör för sista gången tillsammans med pommes och bea på tallriken en sommarkväll skall den leva ett glatt liv och kossorna skall hoppa runt i livsglädje innan hamburgarna tillverkas. Så långt är vi ganska överens, PETA och jag.
Men sedan kommer de med grejer som påminner om feminister som, medan deras medkämpar försöker minska våld mot kvinnor i nära relationer, skriver långa avhandlingar om varför det behövs en ”Fru Gårman” vid övergångsställen.
Som till exempel problematiken att ge negativa djurepitet till människor. Och såklart har de alldeles rätt! Varför bry sig om brutal djurhållning i Polen när man kan påskina felet i att kalla en människa ”kyckling” istället för ”feg”? Inte behöver man väl belysa bristerna på svenska slakterier när man kan höja rösten mot att säga ”råtta” om en tjallare?
Hela saken luktar illa. Som om någon fick frågan ”vad gör du egentligen här på kontoret?” på morgonmötet och var tvungen att skynda sig att hitta bevis på att de inte var totalt odugliga. ”Jo ni förstår, jag sköter kampen mot djurepitet, det behövs mycket pengar för att motarbeta detta så kan jag få påökt?”
Ni kanske märker att jag utmålar den som kom på det här som en tjuvaktig skata, mer intresserade av glitter än faktisk förändring? En orm bland djurrättsaktivister, som slingrar sig in i organisationerna och blockerar riktigt arbete till förmån för en skithög så stor att endast grisar kan finna nöje i att rulla sig i den.
De finns inom alla -ismer, bra eller dåliga. De urholkar dem genom att antingen tvinga seriösa förespråkare att ägna tid de kunde arbeta med riktiga problem till att i princip säga åt dessa kufar att hålla käften, eller löpa risk att klumpas ihop med dem.
Ingen tycker misshandlade kvinnor är något bra, men många skiter i om Gårman är herr eller fru. Alla tycker djurhållningen ska vara bra och human, men ingen bryr sig om hobbyminiatyrer rockar en vargskinnsmantel.
Kan vi alla gemensamt komma överens om att idioter är idioter, oavsett inriktning och fokusera på lite viktigare grejer?
Kjellbergs Kuriosum 